Anna Zerpe

Lilla Greta kom till världen igår kväll, allt verkar ha gått bra och jag ser så mycket fram emot att få träffa den lilla skrutten. Välkommen till världen lilla bebin!

Det var middag hos storasyster med make igår. Jag, mathias och Andy O var där och hade det så trevligt. Det bjöds på smaskig grönsakspaj och jag fick skäll av Linnéa för att jag petade bort squashen. Jag och mathias fick stå för efterrätten och jag hade förberett en äppelpaj som jag raskt byggde ihop och gräddade, denne serverades med glass och uppskattade av alla. Vi satt och pratade både länge och väl och alla fick sin beskärda del av hån och gliringar, en mycket trevlig kväll på det hela taget. Andy åker till japan på onsdag morgon och stannar där en kortare evighet så man får ju passa på att umgås med honom så mycket man kan nu. Idag är det kvällspass på jobbet som gäller så jag pasar på att ha en lugn och skön morgon med gnuttgos och en bra bok. Ska jobba 6 dagar den här veckan så man får ta tillvara den lilla lediga tid man har...

Jag hade filmkväll med Kalle och Anders härom kvällen, eftersom vi inte riktigt gillar samma filmer gick diskussionerna varma innan vi slutligen kunde samsas om vilken vi skulle se. Det blev en japans skräckfilm som hette Hausu... Hm, eller nja, det där med skräckfilm kan diskuteras... Den började som en riktigt konstig musikalkomedi och blev så småningom en riktigt rubbad halvskräckis... Vi skrattade högt nästan hela tiden så skräckisstämningen infann sig aldrig riktigt. Utan tvekan den märkligaste film jag sett, men jag får nog ändå säga att den hade högt underhållningsvärde. Till filmen blev det rödvin, nötter, grönsaker och dipp, kanske världens bästa snacks!

Igår hade jag och mathias en heldag i stockholm, vi gjorde egentligen inget särskilt, strosade mest runt och tittade i affärer och så åt vi lunch på en vietnamesisk resturang. På eftermiddagen fikade vi med kompis åsa vilket var väldigt trevligt, vi har inte träffats sen hennes bröllop i somras så det var verkligen på tiden! Jag hade sovit alldeles för få timmar natten till igår så jag slocknade raskt i bilen på vägen hem, kanske inte det roligaste resesällskapet... Väl hemma vankades det i alla fall hembakad pizza som var smaskens, sen blev det tv-kväll en stund innan jag åter igen slocknade som ett ljus. 9412 steg på stegräknaren fick jag ihop, nästan godkänt i alla fall...

Jag har skaffat mig en liten stegräknare minsann, en liten söt en som visar antal steg, distans och förbrukade kalorier(?!). Lite intressant att se hur mycket man springer omkring på jobbet egentligen. Tänkte satsa på att försöka gå 10 000 steg om dagen sådär som de säger att man ska, de som vet alltså. I förrgår gick jag 15 520, mest tack vara en lång och stelfrusen promenad till boländerna med mathias. Igår kom jag upp i 13 430 steg utan promenad till boländerna. Det är lite skojigt minsann och man blir klart mer motiverad att ta trappor istället för hiss hela tiden! Hm, förutom när man transporterar patienter i säng förstås...

Så heter akademiska sjukhusets gym där vi som är anställda tränar alldeles gratis. Trots att jag har jobbat på ackis i nästan 2 år har jag masat mig dit först nu... skamligt ju... Hur som helst är det jättefint och trevligt och människor i alla typer och storlekar tränar där, vilket är skönt. Jag passade på att traska dit i tisdags innan kvällsjobbpasset och igår efter dagpasset. Lallade mest runt och provade på de olika styrketräningsmaskinerna i mitt eget lilla tempo. Konstaterade dock nöjt att jag inte var fullt så svag som jag trodde. Dessutom visade sig rodd-maskinen vara en riktigt rolig liten pryl, där spenderade jag 10 glada minuter som jag, utan att överdriva, kan säga känns idag. Så motivationen hittades till slut, nu gäller det bara att hålla kvar den. Ringde till mathias och berättade om min duktiga eftermiddag och han börjar förstå nu att hans uppgift är att uppmuntra och berömma. Jag gav honom alla detaljer om hur väldigt mycket vikt jag orkade ha på än den ena än den andra maskinen och han svarade vänligt att jag är vaaansinnigt stark och att han är oootroligt imponerad. Efter det samtalet kände jag mig ännu duktigare och mådde så bra så bra resten av kvällen!

Jaa jisses hörrni, nu är det ett nytt år! Jag tror 2010 kan bli ett riktigt bra år och ser fram emot att det ska sätta igång! Jag jobbar natt och myser omkring på avdelningen. På tolvslaget skålade jag och min kollega Åsa i lokavatten och tittade på fyrverkerierna. Mamma ringde och finaste Mathias. Nu är jag bara nöjd och glad och nyfiken på vad som komma skall. Nyårslöften är det dåligt med, jag och Åsa lovade varann att ha ett bra år där vi tar hand om oss själva och gör saker som vi mår bra av, det kändes som trevliga lagomlöften. Det jag ser fram emot mest på det nya året är helt klart att lilla storasysters bebis ska födas, och såklart att jag ska få fortsätta spendera tid med käraste Mathias. Nu tror jag minsann att det är dags för fruktsallad. Stora kramar och gott nytt år!!!

Jag är som vanligt sjukt dålig på att skriva men om ni vill se fina små bitar av den zerpska julen så föreslår jag att ni besöker storasysters blogg, linneazerpe.blogg.se, där finns allt! Stora julkramar och pussar från en vintervit ö!

Jag var på bio härom dagen med mathias och kompis björn, vi såg avatar. Jag verkligen älskade filmen och vill rekomendera den till alla. T o m mathias, som annars tycker att alla filmer jag gillar är dåliga, tyckte den var bra. Såatte se den!

Idag måste jag verkligen handla julklappar, har dragit på det alldeles för länge. Jag är dock medveten om att det kommer vara sjukt mycket folk på stan idag och att det kommer vara en vidrig trängsel... Däför har jag nu gått upp i arla morgonstund för att hinna bli klar och stå och hänga på låset när butikerna öppnar. Vi får väl se om jag lyckas hitta nåt bra...

God morgon alla! Klockan är sju och jag har redan hunnit med en lång halkig vinterpromenad. Frivilligt? Hm... nja... mer nödvändigt kanske. Valde igår kväll att ta bussen hem till mathias för att slippa cykla i den livsfarliga halkan. Då föll det sig så att jag imorse stod utan cykel när det var dags att fara hemåt och jag hade av någon anledning ingen som helst lust att leta rätt på nån lämplig buss. Jag var trevlig och snäll och följde gossen ända till busshållplatsen (alltså inte den busshållplats som jag hade kunnat åka ifrån utan den som hans åka-till-jobbet-långt-bort-åt-helvete-buss går ifrån) innan jag började mitt halkiga traskande mot hemmet. Det var ganska kallt med faktiskt oväntat skönt! Ungefär en timma tog det för de gamla fötterna att bära mig hem till värmen och gnuttarna, nu när jag har kommit inomhus känns det så bra så bra. Jag lär inte kunna springa nånting nu innan jag skaffar dubbar till skorna så jag antar att långa promenader är ett bra alternativ. Jag fick mig även en liten oplanerad promenad igårkväll faktiskt. Den bussen som jag tog ut till mathias visade sig inte alls stanna där jag trodde att den skulle göra det. Dessvärre upptäckte jag det lite sent... Bussen stannade till slut på en liten hållplats mitt i ingenstans och busschauffören vände sig om och tittade stint på mig. "Eeeeh, den här bussen går inte till årsta centrum va?" mumlade jag förläget. "Humpf, nej! Det är fyran som går dit" fnös chauffören (jag är ganska säker på att han i sin hjärna lade till" din dumma faan"). "Okej då vet jag! Tack ändå... eeh, hej!" Utbrast jag tillkämpat glättigt. Sedan följde några förvirrade minuter då jag med mitt obefintliga lokalsinne försökte komma fram till åt vilket håll jag skulle traska. En liten rar farbror med bra förmåga att beskriva vägen blev min räddning och jag kunde med raska steg bege mig mot målet (mathias och middagen). En kvart senare (efter några pulsningar genom snöhögar och väl avvärjda vurpor) nådde jag mitt mål. Med skamset blossande kinder berättade jag om mitt lilla misstag. Jaja, fram kommer man ju alltid, det tar bara lite längre tid för mig... Å andra sidan blir varje dag lite som ett äventyr när man saknar lokalsinne.

Jisses hörrni vad det snöar! Tittade just ut genom fönstret och konstaterade att det ligger alldeles tjockt med snö på parkeringen, så det blir till att pulsa hemåt idag. En ganska internsiv jobbnatt är snart till ända och det ska bli vansinnigt skönt att få gå hem och sova. Nu står fina kompis björn i köket och gör gröt till mig, till min stora glädje. Den ska avnjutas innan morgonsysslorna och stressen drar igång. Ha en fin dag i snön alla vakna!

Nu har jag invigt de nya löparkläderna som jag köpte i för tidig julklapp åt mig själv. Ett mycket bra köp kan jag konstatera! Jacka och byxor som håller vinden borta och släpper ut fukt, dessutom har jackan lite halvhög krage, så man kan klara sig utan svettig halsduk. Med en käck liten mössa, nya springskorna och fingervantar var outfiten komplett, jag kände mig alldeles lagomtempererad hela tiden. Sprang den vanliga rundan och det gick lättare än vanligt, allt blir ju roligare med fina kläder! Nu är jag lagom mosig och lite endorfinhög och ska belöna mig själv med en stor kopp kaffe, sen blir det middag hos storasyster åsså ett nattpass till.

Nu har jag jobbat en lång och lugn natt och plötsligt har det blivit luciadagen. Snart kommer dagpersonalen och jag har gjort mitt bästa för att skapa lussestämning här på avdelningen. Jag sitter iklädd patientskjorta (det närmaste jag kommer ett lucialinne) och beundrar mina små stämningshöjare: En stjärngossestrut av skrivarpapper och post-its, tärneglitter av plastfolie och sist men inte minst en luciakrona av moppludd (oanvänt), säkerhetsnålar, tubifast och urinodlingsrör (naturligtvis oerhört oanvända). Japp, man tager vad man haver och med lite skaparlust kan man skrapa ihop ett helt luciatåg om det kniper. Snart får jag gå hem och sussa, ha en trevlig lucia allihop!