Anna Zerpe

Var är mina sambos? Såg dem senast nån gång i förrgår. Sara är ganska lång och brunhårig,skymtas ofta liggande i en soffa med en godispåse i handen. Maria är blond och ses ofta pluggandes vid datorn eller med träningskläder i högsta hugg. Båda mycket söta och rara. Nån som har sett dem?

Full fart hela dagen: Uppe med tuppen, laga matlåda, duscha, äta frukost, cykla i ilfart mot praktiken ny placering idag, vilsecykling, ännu mer ilfart ill praktiken, komma fram genomsevttig och flåsig, problem att hitta ingången, leta sig in genom akutingången, hitta en trevlig handledare, gå vilse på avdelningen, inte komma igenom några dörrar eftersom allt är låst, lära sig massor, träffa patienter, äta matlådan som är alldeles för välkryddad och brinner i munnen,  dricka en liter kaffe, sluta tidigare, cykla hemåt i rask takt, komma hem, ringa vännen emil, cykla till vännens hus utan att cykla vilse, äta mellanmål, bli bjuden på middag, promenera, cykla i ilfart mot ÖG, repa med Ö-grupp, cykla till hemmet och PUH! Nu kan jag slappna av...

Jag tror jag har sträckt min vänstra skinka... Eller det är snarare i skinkväcket, alltså mellan skinka och lår på nåt sätt. Sträckningen inträffade under uppvärmningen på ju-jutsun för en stund sen och efter det var större delen av träningen ganska plågsam... Men det var roligt ändå. Just nu tränar vi intensivt inför graderingen när vi ska få våra gula bälten, om vi gör bra ifrån oss förstås. Det är ungefär en månad kvar tills det är dags så det gäller att ligga i... Nu är det dags för dusch och vila, imorgon är det praktik igen, hoppas ingen spottar på mig... Jag vet inte om ni har hört det, men nån SPOTTADE på mig idag!

Jag blev spottad på idag... SPOTTAD! Alltså "spottad" som i "någon annan människas saliv spottades på min tröja". Fy, ush, blä och urk beskriver lite av det jag känner just nu... Måste säga det igen S.P.O.T.T.A.D, Spottad!!!

Var på en mycket trevlig middag igår hemma hos vännen Frida. Nästan alla tjejkompisarna var samlade och vi pratade och drack vin och hade jättekul. Ljudvolymen blir dock nästan olidligt hög när man sätter 9 glada, lätt förfriskade unga damer kring ett enda bord. Nämnas ska även att de flesta av dessa damer har lika stort (om inte större) behov av att höras och märkas mest som jag... Middagen gick över till att vi satt och tog lustiga bilder på oss själva med någons kamera, det tävlades om vem som kunde ha störst hamsterkinder, vem som hade den längsta hakan och vem som kunde se mest ut som att den "ville medverka i en halländsk porrfilm" (eehh, det var inte jag som sa det!). Roligt var det hur som helst. Sen fick galenpannan Sofia för sig att ståendes i soffan, kasta sig över mig i en hög, samtidigt som hon försökte likna ett djur... jag fick välja vilket, tack sofia... Det var mer smärtsamt än roligt efter ett tag. Hemmafesten avslutades så med att Pia visade sina gymnastskills och gick ner i brygga, vi andra bröt nästan ryggarna när vi försökte. Alla visade sina talanger i bakåtkullerbyttor och äggrullning, samt tungkonster (ni vet, rulla ihop tungan, skrynkla ihop tungan och slicka sig på nästippen). Sen bar det av mot Ve-dala på cykel, inte helt stabilt... jag beslöt mig under vägen för att svänga av hemåt när läge gavs. Och det gjorde jag, ägnade en stund åt att titta på Scream och klappa katten innan det var dags att sova nattnatt. 

Linnéas katt har bott hos mig sen i fredags, hon är en väldigt lustig liten filur. Vi lekte "jaga papperstussen på snöret" imorse vilket var väldigt kul. Tog några kort på det söta lilla djuret, se här:



Lägg märke till den lilla lilla klon som har fastnat...

Min vovve är sjuk, så allting är ganska kass idag...

På ju-jutsun idag fick vi göra kullerbyttor, både framåt, bakåt och över axeln hit och dit. det var jätteroligt och jag hade på nåt lite magiskt sätt blivit väldigt mycket bättre på det sen skolgympan. sen var det dags att hjula! jag tänkte först vägra lite eftersom jag visste att jag aldrig lyckats hjula so far i mitt liv, men nyfnikenheten och tävlingslynnet tog överhanden och snart hjulade jag med alla de andra tvärs över mattan. Det gick väl sådär, som tur är fanns det inga speglar, så jag slapp se eländet, men den stora segern i det hela är ändå att jag vågade! Nu är jag trött och nöjd och ska snart duscha och krypa till kojs, lång dag imorgon också. hihi, nattnatt!

Som sagt är min näsa ganska söndersnuten... det börjar bli löjligt...



Fnasnos...

Herregud, det var ingen som sa att det skulle va så här svårt att få ner sina jobberfarenheter och positiva sidor på papper... Och ingen sa att det skulle va så himla tråååkigt! Tycker jag har hållt på en och en halv evighet (med några vilopauser, lunchpaus, Grey´s anatomy-paus, fikapaus, sovpaus, prat-paus och toa-paus...) och jag är ändå inte ens nära klar. Nu måste jag ju dessutom skriva ett personligt brev också, å det är ju så himla svårt! Hur skriver man om sig själv på ett positivt sätt utan att låta skrytig och översittaraktig? Och utan att samtidigt bli för blygsam och självnedvärderande... Vansinne...

Jag hatar att vara helt omotiverat snuvig och gå runt med en ständigt rinnande näsa som måste snytas gång på gång. Snuvet har lett till att näsan är alldeles söndersnuten och rödfnasig på båda vingarna, skyller detta mest på för stelt hand-torkpapper i ÖG:s kök och för hårda pappershandukar... Dessutom har jag fått en sån där narig liten öveläpp som små barn får när de slickar sig om munnen för mycket... Och det gör oooont!

Nu har jag äntligen städat mitt rum! det var mycket välbehövligt. Tog mig större delen av gårkvällen men det fick det vara värt. Efter städningen var jag så utmattad och full av damm att jag slocknade framför TVn innan klockan ens slagit elva. Dammet som jag hade fyllt näsan med vid under-sängen-städningen låg och grodde där hela natten, så imorse när jag vaknade kunde jag nästan inte andas alls... Det var inte så mysigt... Desto mysigare är dock mitt nystädade rum! Jag passade på att byta gardiner också (vit-blåa istället för röda), men jag hade ingen symaskin att fålla dem med så de är vackert uppfållade med säkerhetsnålar lite här och där. Lite mindre mysigt är det i resten av lägenheten, det är inte så städat. Och nu har Maria åkt bort en vecka, finns viss risk att jag och Sara inte riktigt kommer att ta tag i städandet...

Just det, har ju glömt att berätta, vi vann slaget om vättern! Det kan ha berott lite på att det var vår tur... Men vi var bra! Det var vi! Vi hade ett litete men naggande gott spex om 2 personer som bodde på ett berg och trätte med varann från morgon till kväll. Rollerna hade Linnéa och Per och orkestern det var jag... Litet som sagt... Sen sjöng vi en lustig sång om att cykla vättern runt, det var jag och Sofia som gjorde. Och sist med inte minst höll Henrik ett fantastiskt tal som fick oss att skratta tills vi grät. Väl genomförd tävling av ÖG alltså! Här kommer lite bilder:

Så nu är det åter igen en sån där dag när man ska fixa allt som man inte hunnit med under de gångna veckorna... Det ska städas, tvättas, fixas, donas, hämtas ut nytt leg osv osv... Det finns en ganska överhängande risk att jag blir kvar hemma i soffan framför TV:n istället...

Igår var en jobbig dag, usch! Var så rädd så rädd hela förmiddagen att min hund (som bor hos mina föräldrar) skulle gå bort. Gick många långa oroliga timmar och väntade på att föräldrarna skulle ringa efter veterinärbesöket och ge mig antingen ett gädjande eller ett hemskt besked... Hade egentligen bestämt från början att jag inte skulle ta ut sorg i förskott och inte skulle gråta innan jag visste säkert. det fungerade inte riktigt... Blev mycket gråt och snyft där ett tag. Men sen fick jag iaf prata med förädrarna och fick det lugnanade beskedet att lilla hund var okej (lite groggy) och att hennes provsvar var fina. Så nu har den lilla ängeln fått cortison och annat godis och ska förhoppningsvis bli bättre ganska snart! Efter glädjebeskedet släppte alla anspänningar och jag var tvungen att ligga som en lax i soffan hela eftermidagen i ren utmattning.

Jag, Sara och Anders sitter och frossar i falukorv och makaroner, mmm... Snart infaller köttkoma. Fasen, måste åka till skolan snart också. Orkar inte...

Jag blev just slagen av en man med paraply! När jag fredligt cyklade hem från gymmet, trött och nöjd cyklar jag alltså förbi en farbror som SLÅR till mig med handtaget på sitt paraply! Vad är det för galenskap? För den blåögde och helt oparanoide medborgaren kan det säkert ha sett ut som att det skedde av misstag, farbrorn skulle bara "byta grepp" och så råkade den unga damen på cykel komma i vägen... HA! jag såg rakt igenom honom, det var  planerat och det var ondskefullt. Möjligt att han gjorde det för att markera att han inte tyckte att jag skulle cykla där, men jag kollade faktiskt och det var ICKE förbjudet! Ordet gatuvåld fick visst ännu en nivå...

Och det öser ner, kom hem blöt och huttrande och slängde mig i badet. Det är så skönt att bada badkar! Såg ut som ett russin innan jag lyckades motivera mig att gå upp.

Det snöar verkligen! Helt galet... Cyklade hem från skolan, ganska trött och lite mulen i humöret. Traskar in i gallerian för att köpa lite ta-med-mat, får min påse och hasar ut i kylan igen. Och vad ser jag?! Snö! Och genast blir jag 4 år igen och står där med ett leende som sträcker sig från öra till öra, det är ju så mysigt med snö. Hade det inte vart så mycket folk omkring så hade jag nog sträckt ut tungan också... bara för att fånga en endaste liten flinga...

Börjar psykiatrikursen i skolan idag, ska bli väldigt intressant. det här är den näst sista kursen vi går...

var ju på en alldeles fantastiskt trevlig 30-årsfest igår! Det var min vän Andreas som firades, han fyllde dock för ett par veckor sen. Vi pyntade lokalen på förmiddagen och sen åkte de andra iväg och kidnappade Andreas, så spelade de laser-game och hade roligt. jag var tvungen att ta en sväng på stan och fixa lite grejer hemma. Passade även på att pyssla ihop några kort till födelsedagsbarnet:


Ganska fina va?!

Sen träffades vi i lokalen och så var det middag och fest natten lång.


Vid 4-tiden på morgonen var det dags att sakta cykla hemåt...

Jag vill gå hem och titta på bilderna från festen... Men vi ska ha spexmöte om en stund. Jag orkar inte... Bläk vad trött jag är, tror visst att min hjärna bytts ut mot potatismos medans jag sov...

Vad trött jag är! Var ju på 30-årsfest igår som var väldigt rolig, men var inte i säng förrän kanske kl 4, så idag var det så svårt att övertyga mig själv om att jag ville gå upp... Vi skulle träffas kl 10 och röja lokalen efter festen så jag tog mig upp ur sängen, med små små pliriga rosa ögon letade jag mig fram till min cykel och cyklade i snigelfart för att inte cykla in i nåt som de små små ögonen inte skulle se... Väl framme vid lokalen kunde jag inte komma in. jag ringde Hedvig som höll i festen, hon berättade glatt att de var kvar i lägenheten och nog skulle gå om ett tag, födelsedagsbarnets bröder skulle bara vakna först... Grrr... Så här sitter jag vid ämbetsmannadatorn på ög, känner mig som en snyltare och latmask eftersom alla andra i huset håller på och städar. Förhoppningsvis ringer festfolket snart så vi kan städa och äta frukost, sen tillbaka till sängen! Oh crap, sen var det spexmöte ja... det blir en tuuung dag...

Den är så fin och bra, min nya kamera. Den användes flitigt under gårkvällen må ni tro, mest eftersom Sara hetsade mig att ta kort hela tiden. Vi spelade även in små videosnuttar som vi då tyckte var mycket roliga... Iad är de mest vrickade och jag konstaterar att jag har en hemsk video-röst... dessutom pratar jag tamejtusan öchöttska så att det står härliga till. Några små smakprov från kvällen bjuds det här:



De kom visst i lite konstig ordning...

Jag har köpt en digitalkamera! den är så fin så fin, fast den ligger på laddning nu så det har inte blivit några bilder än... tänkte dock försöka ta lite bilder ikväll. Ska först gå och äta med Kalle på ÖG och sen är det inflyttningsfest hos Anders, Björn och Peter. Kanske borde börja göra mig i ordning men jag vill bara sitta här och klappa på min kamera... my precious...

Idg var det riktig jobbigt att vakna, gäääsp! Mobilen låg på laddning på skrivbordet så jag var tvungen att ta mig tvärs över rummet också för att stänga av den. På golvet låg alla kuddar, filten, överkastet och mjukdjuren och all ren tvätt från igår i sina IKEA-kassar vilket gjorde det lite svårframkomligt. med sömndruckna ögon ser man visst inte så bra. Det höll på att sluta illa...

Hur äter ni pizza? Enligt alla jag känner äter jag pizza "fel". Det är tydligen inte meningen att man ska äta dem inifrån och ut... Jag vill liksom att det ska finnas en hel krans av pizzakant kvar när jag har ätit färdigt. Brukar alltid tänka att jag ska ha den som kombinerat halsband och färdkost på vägen hem...

Fick just en trevlig bild skickad till mig av min fina kompis Regina (uttalas Rejina, alltså inte Regina som typ Regina Lund...) som bor på Gotland. Bilden tog hon i somras med sin nya fina kamera när vi och hennes sambo Jonny åt pizza på en resturang i Visby. Det var en god pizza... lite sugen nu...



Se på min giriga ätstil... man kan ju tro att jag aldrig sett mat förut...

Det är helt fantastist fint ute! Skam att man ska gå och sätta sig i skolbänken nu om en stund va?! den här dan är ju som gjord för att promenera, fönstershoppa, åka till skansen, mata ankor, cykla runt i världen, spela på gator och torg eller läsa tidningen på en parkbänk, inte plugga! Jag påverkas visst ganska mycket av vädret, vilket såklart innebär att det här kommer bli en fantastisk dag! oh oh oh, det är ju kanelbullens dag också, det här blir bara bättre och bättre!

Denne man MÅSTE lyssnas på! En helt fantastisk gitarrist, troligen världens bästa. Man behöver inte ens gilla gitarrmusik för att älska den här snubben. Min bror introducerade mig för hans verk i somras och jag föll som en fura. Han spelar alltså melodi, komp och basstämma själv, på samma gång. Inte många klarar av det vill jag lova! Tommy Emmanuel spelar i Sthlm i December, jag och lillebror har just bestämt att vi ska gå!

Det här är min personliga favoritlåt, lyssna och njut!

Vi var på besök hos ambulansen igår, fick titta i bilarna och spänna fast varandra på spineboards med nackkragar och grejer, det var riktigt roligt. Vet inte om jag skulle vilja jobba på ambulansen dock, vet inte om jag har psyke till det, tänk om det händer nån jätteolycka och så ska man stå där och försöka styra upp vad folk ska göra och försöka rädda människor som är jätteskadade... tänk om man blir alldeles paralyserad. Eller också skulle jag passa jättebra som det, jag har bara inte upptäckt det ännu. jaja, det får visa sig, trevliga ambulanssjukvårdare var det ialla fall.

Sen var det rep med Glansbandet igår kväll också, alla vi fyra som sjunger var där så det blev mycket väntetid. jag blev snabbt rastlös och försökte hitta ett rytmägg eller nåt annat att leka med. hittade till slut en tejprulle och började skriva namn eller initialer på folks ryggar, tröttnade dock ganska snabbt på detta och dansade lit istället tills jag fick sjunga igen.

Dags att gå och hämta min tvätt, den ska vara klar..... Nu! 

Eftersom jag inte har nån kamera för tillfället så är jag helt beroende av andra människors bilder, vilket innebär att man är mycket välkommen att ge mig bilder som man tycker borde hamna här på bloggen. Här är det enda kortet jag lyckades fastna på från inflyttningsfesten. Maria har tagit bilden.

Idag har jag och min nyfixade cykel vart på stan tillsammans, det dröjde inte länge innan jag höll på att bli tokig av att ha denna tingest rullande vid min sida och det fanns ingenstans att ställa den, alla cykelställ i hela stan är ju proppfulla hela tiden. Jag vet, jag vet, man kan ju smyga in cykeln så att den står lite halvt i cykelstället och sticker ut lite på sidan, eller mosa in den så att nån annan stackars sate sen får ett helvete med att få ut sin cykel, men jag vill inte! Rätt ska va rätt, på nåt sätt... Det slutade alltså med att jag fick cykla bort och ställa cykeln på ÖG och sen traska tillbaka för att göra mina ärenden.
 
Väl på stan träffade jag min vän Christian och det var ett sånt lyckligt sammanträffande att vi var båda jättehungriga och ingen av oss hade lunchsällskap. Så vi trallade glatt iväg och åt buffé, mm, den var god. Sen blev det fika med Christian och kompis Kalle på ÖG, det var trevligt, ända tills jag sabbade den goda stämningen med att råka bita Kalle i fingret... Ja, jag råkade faktiskt, skulle bara nassla lite på hans våffla och så hade han ett finger där... kan hända vem som helst! Sen var det bara att bege sig hemåt, jag var tvungen att leda cykeln långa bitar eftersom jag inte cyklat på länge och därför råkar välja de sämsta möjliga vägarna hem. Min cykel var visst lite vred på mig så den började gnissla något vansinnigt, (lät enligt min kompis Arvid som en väldigt välanvänd säng... vad vet jag?..) mitt i gnisslet upptäcker jag något intressant: Människor jag möter börjar vissla. Några visslar melodier andra gör bara små visselljud, liknande de min cykel ger ifrån sig. Vad beror detta på? Hjälp mig att förstå. Ville de göra mig uppmärksam på att min cykel gnisslade? Tro mig, jag har märkt det själv. Blev de visselsugna av ljudet? Går människor omkring mig alltid runt och visslar, bara det att jag aldrig har märkt det förut? Försökte de prata med min cykel? Och i så fall, vad försökte de säga? har vi människor en inbyggd visselreflex? Som gripreflexen man har när man är liten... Jag vet faktiskt inte.

Idag har jag lämnat in min cykel till en reparatör och fått den lagad, det har stått i 2 år nu innan jag faktiskt fick äschlet ur och gick å lämnade in den... 2 år, japp ni läste rätt TVÅ ÅR! Ingen annan normal människa låter det gå så lång tid... Så vad var det för fel då? jo, det ska jag berätta för er. Punktering fram och bak, trasigt däck fram, saknad eker bak, trasig sadel, rost, trasigt fram och baklyse som skulle tas bort... Men annars var den i fint skick! Jag lämnade in den kl 12, hämtade ut den kl 17.30 och betalade endast 500 kr för hela kalaset, det tyckte jag var helt okej faktiskt. Och detta tog mig alltså TVÅÅÅÅ ÅÅÅR att fixa! jag borde ha stryk... vilket jag fått nu på Ju-jutsun, jävvlar vad jag har åkt i mattan idag, ont i hela kroppen har jag, men roligt var det!