Gäsp
Ännu en jobbnatt har hasat sig förbi, vi har jobbat duktigt på morgonen och sitter nu bara och väntar på att dagpersonalen ska dyka upp. Det är kallt här på natten ska ni veta, burr...
Zumba
Idag har jag testat zumba på SATS. Å vad det var roligt! Vi dansade och skuttade, stegade och skakade rumpa så att svetten rann. Ledaren var fantastiskt duktig och fick alla att göra sitt bästa, lokalen var proppfull och det blev riktigt varmt mot slutet av passet. Efteråt var jag nöjd, svettig och jätteglad, en riktig humörhöjare! Nu ska jag till mathias och äta middag sen blir det nattjobb igen.
Planeringsdag
Idag har vi haft planeringsdag med jobbet, det var ganska trevligt fast man blev trött av att sitta och lyssna. Jag gick lite tidigare eftersom jag ska jobba inatt också. Passade på att gå och träna med mathias en sväng efter jobbet och nu är jag hemma. har duschat och sovit och har nu mat som står på spisen strax klar att äta. Inatt blir det jobb, imorgon blir det sova och förhoppningsvis Zumba på sats, om jag orkar mig dit.
Håhåjaja
En ledig dag igen men idag verkar jag ha lite mer go i mig. Jag sov hos mathias inatt vilket innebar plågsamt uppvaknande (han har en fruktansvärd väckarklocka...) redan kl 5. Så cyklade jag hem, sov en timma, gick till tvättstugan och slängde in ett par maskiner, hittade en gigantisk jättegammal mangel i ett rum bakom tvättstugan som jag aldrig sett förr, lade mig och läste och somnade igen. Nu har jag hunnit tvätta lite till, hänga tvätt, äta äpple, titta på nyhetsmorgon, fundera kring valet och sätta på tevatten. Om ett par timmar ska jag träffa systern och Greta (som jag saknar så att jag nästan sprängs) och förhoppningsvis kompis Camilla. Sen blir det till att handla och laga mat. Ikväll är det jutsu igen, först gröna passet där jag räknar med att få min sjärt sparkad med besked, sen en timmes väntan och återhämtning innan jag ska instruera nybörjarna igen. Har en smula träningsvärk idag efter tisdagens styrketräning och särskilt mina skinksträngar (hamstrings) protesterar vilt varje gång jag reser mig upp, det kan bli spännande ikväll. Dags att återvända till tvättstugan.
Ledig
Så dök det upp en ledig dag hipp som happ och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Sov till ett eftersom jag varit nattuggla innan och nu sitter jag och petar i mig en gammal matlåda. Finns så klart en massa borden som man skulle kunna ta sig för, städa lite, tvätta en smula, styra upp några matlådor till exempel men jag har faktiskt ingen lust. Kanske bara skulle passa på att vara alldeles ledig och göra abolut ingenting. Åhå ett sms dök just upp, kan det vara en inbjudan till något trevligt? Hoppas kan man!
På väg mot körkort igen
Jaa ni äntligen har jag lyckats hinna med en övningskörning igen. Det blev en lång tid emellan så i lördags när det var dags att sätta sig bakom ratten igen var jag riktigt nervös. Jag övertygade mathias om att jag minsann måste få köra runt på parkeringen igen utan bilar och andra otäckheter som kan distrahera så dit åkte vi. Någon runda senare tyckte jag dock att parkeringen kändes lite tråkig och vi bestämde oss för att ge oss ut på den lilla (nästan bilfria) vägen där vi brukar träna växling. Även den biten gick utan några större missöden och 2 rundor senare tyckte jag att det nog faktiskt var dags att ge sig ut i den riktiga världen, fast helst en del av världen där det inte finns så mycket bilar... max tre... Genom boländerna for vi och en, två, tre rondeller tror jag att vi passrade utan panik eller dödsångest. Flera trafikljus kom i min väg men de flesta av de var snälla och gröna och jag kunde även där få passera med liv och humör i behåll. Vi körde på breda vägar, smala vägar, snabba vägar och långsamma vägar och skräcken lättade lite för varje minut.Resans största katastrof var ett motorstopp vid ett trafikljus just som vi hade en polisbil bakom, det var mycket nervöst... Jag satt som bäst och försökte klura ut ett ställe där vi skulle kunna stanna för att byta plats för hemfärden när jag upptäckte att vi nästan var framme. Lätt panikslagen försökte jag förklara att jag faktiskt inte skulle klara insvängen från fyrislundsgatan till huset, där kör ju massor av bilar och jättefort. Mathias sa övertygat att det kunde jag visst och dessutom hade jag inget val för nu var vi ju på fyrislundsgatan. med ögon stora som tefat och hastig ytandning lyckades jag faktiskt manövrera bilen ända in på parkeringen, där jag dock vägrade försöka parkera, det fanns ju bilar i vägen. Gladpirr och lyckorus härjade sedan större delen av förmiddagen och Mathias var mycket nöjd och generös med beröm. Lite bassning fick jag för att jag glömde titta över axeln när jag bytte körfält och jag lovade dyrt och heligt att bättra mig nästa gång. Det känns bra det här även om jag vet att jag har en lång lång väg kvar att gå.
Bättre dag
Å full rulle på jobbet vill jag lova! Ojojoj vilket tempo det är ibland, patienter som ska in, andra som ska hem, avtagningar och omläggningar, smärtlindring, benlindning, lambåkontroller, tidsbokning, telefonrådgivning, inpratning och utpratning. Dagen går fort när det är så här hetsigt. Idag hade vi avtackning av Gittan, gruppchef och trogen sjuksyster på plastiken sedan 35 år som idag jobbade sin sista dag innan pensionen. Det firades med tårta, kramar och en och annan tår. Det kommer bli tomt på jobbet utan Gittan.
Nedstämd
Idag är en dålig dag, jag är nedstämd, gråtfärdig och har inte lust med nånting. Förhoppningsvis blir det en bra kväll på jobbet, då kanske det kan vända lite.
Kräftskivedags
Det närmar sig kräftskiva, på lördag bär det av må ni tro. Dock verkar det bli lite dålig uppslutning, några tackade nej idag, andra har inte ens vett nog att höra av sig. Jaja, vi får säkert trevligt ändå. På fredag ska jag handla kräftor och planera vilken paj jag ska baka. Jag behöver en god paj som även vegetarianer kan äta och det är dessvärre inte min starkaste sida, varken paj eller vegetarisk mat alltså. Vi får väl se vad jag hittar på, förslag mottages tacksamt. Förutom kräftskivan händer det nog inte så mycket spännande saker i veckan, det blir mest jobb, jutsu och lite styrketräning. Ska väl göra ett försök att svänga ihop några matlådor också, det lär behövas veckorna som kommer. Nu sitter jag hemma hos Mathias och roar mig bäst jag kan medan TVn är full av fotboll. Vi har styrketränat idag och ätit fisk till middag, nu är jag mätt och trött och börjar se fram emot att få sova, fast jag ska nog göra gossen sällskap en stund i soffan först. Godnatt på er.
Fransyska
Jag kom just över en bit benfri fransyska till ett bra pris. Nån som har några tips på hur man tillagar en sån? Tror aldrig jag har provat. är det bäst att göra den till en stek eller är det bättre att satsa på någon god gryta? Man kanske rent av skulle göra en liten djupdykning i en av alla kokböcker som står och samlar damm i mina bokhyllor... Mamma om du läser det här kan du väl ringa mig och ge mig råd!
Små uppmuntrande saker
Fck just ett litet SMS från min kära lillebror där det stod att han tycker att jag är så duktig som orkade hålla mig springande hela tjejmilen och att han är väldigt stolt över mig. Sånt betyder så mycket och gör en så glad!
Tjejmilsdagen
Jag vaknade tidigt, tidigt på morgonen med ett lätt nervöspirr i magen. Gjorde några tappra försök att somna om men förstod ganska snabbt att det var lönlöst, så det var bara att pallra sig upp. Stoppade i mig en rejäl frukost som skulle hålla ångan uppe hela dagen, gröt, ägg, juice och kaffe. I väskan packade jag ner skinksmörgås och vatten för att kunna fylla på lite när jag kom fram. Så bar det av till tågstationen där jag möttes upp av Mathias. Hela tåget var fullt av springklädda, förväntansfulla tjejer. Framme i stockholm valde vi att traska till gärdet eftersom vi hade väldigt gott om tid. Vi gick i lagom rask takt och stannad till för att köpa frukt på vägen. När vi kom fram till gärdet satte nervöspirret igång på riktigt, det var sjukt mycket folk. 28 000 tjejer var det tydligen som sprang. Vi slog oss ner på en liten gräskulle och åt medhavda smörgåsar och bananer medan vi tittade på folk. 
Med en del möda och stort besvär lyckades jag till slut fästa min nummerlapp och var så redo för själva springandet.
Sen gick jag pch placerade mig i min startgrupp, jag valde nr 4 och där stod jag sedan och värmde upp och småpratade med folk omkring. Så närmade sig starten, min grupp startade ca 30 min efter den första gruppen så man hade en del tid på sig att stressa upp sig en smula. Starten gick bra, jag hittade ganska snabbt ett tempo som kändes bra att springa i och de första kilometrarna gick riktigt lätt. sen blev det bara värre... Vid 6 km var jag redo att lägga mig och svimma på marken och när det nedrans 7 km-skylten aldrig dök upp var jag lite gråtknäckt. Så småningom kom dock skylten som nisade 8 km och då var det ju bara att köra på, man kan ju inte ge sig när det bara är 2 km kvar. Sista biten var en plåga, trots peppande publik, hurtiga DJs och glada tillrop var jag så trött i benen så jag trodde att de skulle ramla av. Fram till målet kom jag dock, på tiden 1. 06. 03. Mathias stod vid målet och förskte ta kort, om man tittar noga ser man mig nånstans i mitten av bilden. 
Väl framme var jag trött, illamående, gråtknäckt, knäsvag och jättestolt, jag klarade det utan att behöva ta några gångpauser! Sen bjöds man på ostkaka, banan och smoothie. Jag mötte upp Elin, Lisa, Stina, Hanna och Mårten vid bokstaven O. En stund senare dök även mathias upp när han lyckats tränga sig igenom folkmassan. En liten stund hann vi sitta och vila på marken innan det bar av mot stationen och klockan-tio-över-tre-tåget. Även denna gång valde vi att gå och vi gick snabbt, ajajaj för trötta ben. vi hann fram till stationen i god tid men han inte köpa biljetter på perongen eftersom köerna var jättelånga och biljettmaskinerna inte fungerade som de skulle. Vi tog oss ombord i vagnen längst bort buttert inställda på att få betala en massa extra för att köpa biljetter på tåget. Turligt nog behövde vi inte betala något extra, konduktören sa att det ju inte var vårt fel att biljettautomaterna var trasiga och det hade han ju rätt iså vi tackade och tog emot. Så bar det av hemåt och jag cyklade långsamt hem från stationen med mina trötta, ömmande muskler. På det hela taget en mycket trevlig och rolig dag!
Jag älskar:
* Mathias, som tappert kämpade sig igenom folkmassan för att ta kort
* Vätskekontroller
* Mina nya springbyxor som höll mig alldeles lagom sval
* Oljefatbandet som spelade Michael Jackson-låtar för att liva upp loppet (Thriller på oljefat är underbart!)
Tjejmilen avklarad!
Jisses hörrni vad trött jag är! Men det gick bra, det gjorde det. Målet jag hade satt uppför mig själv var att springa hela sträckan utan gångpauser och det klarade jag. Tiden 1 tim 6 min 3 sek är exakt på sekunden samma tid som den jag fick för 3 år sedan och det får jag ju vara nöjd med, särskilt som jag hade löptränat mycket mer innan den gången. Nu är jag hemma i lägenheten och har belönat den stackars slitna kroppen med ett långt varmt skumbad, myyyyyys! Om en stund ska jag laga middag med Kalle, Anders och Elin, risotto ska vi bjuda oss själva på, det blir finfint det. Sen ska jag sova, jisses vad jag ska sova!
Mer om tjejmilen och förhoppningsvis några bilder också som fina mathias har tagit kommer vid ett senare tillfälle. Ha en fortsatt trevlig söndag!
Mer om tjejmilen och förhoppningsvis några bilder också som fina mathias har tagit kommer vid ett senare tillfälle. Ha en fortsatt trevlig söndag!
Tjejmilen
Jajjamen, nu närmar sig tjejmilssöndagen med stormsteg. Igår var jag i stockholm och hämtade ut min nummerlapp. Det var lätt att hitta dit, ett lämmeltåg av glada kvinnor i alla åldrar färdades nämligen både till och från tunnelbanestationen under eftermiddagen. Jag passade även på att äta lunch med fina vännen frida när jag ändå var i stockholm. Vi pratade i ett rasande tempo i 2 timmar, ända tills frida blev tvungen att cykla till jobbet i ilfart och ändå känns det inte som att vi hann prata klart alls. Vi får se till att ses snart igen. Söndagen ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Det ska bli roligt att springa men jag är lite skraj att formen är sämre än jag tror. Ska i alla fall försöka njuta av det så mycket jag kan och bli nöjd med vilken tid jag än får. Hamnar jag i närheten av förförra årets tid så kommer jag vara mer än jättenöjd, den gången hade jag tränat mycket mer löpning än nu. Hoppas vi får fint väder, svalt men soligt är min förhoppning.
Snart får jag gå och lägga mig, jippi!
Snart får jag gå och lägga mig, jippi!
Jobbdags
Nu ska jag snart gå till jobbet och jag tillbringar mina sista lediga minuter med att slöa framför datorn. Som sällskap har jag gnuttarna, de sitter och tvättar varandra i öronen med förnöjda smaskljud. Dagen har varit lugn och skön, har diskat efter gårdagens middagsbjudning, vikt 2 stora kassar tvätt, tittat på tv, lagat matlådor och tränat jutsu. Nu är jag lite efter-tränings-mosig och planerar att dricka 2 stora koppar kaffe när jag kommer till jobbet. Det är kallt ute idag, borde snart plocka fram tjockjackan, eller ännu hellre köpa en ny. Kanske en med tillhörande täckbyxor som jag kan ha när vinern slår till. Skulle vara skönt att slippa förfrysa skinkorna varje dag på vägen till och från jobbet...
1-årsdagen
Jag och mathias att hunnit med att fira ett år tillsammans, den 20:e Augusti begav det sig. Visst är det galet, ett helt år har gått liksom. Vi firade dagen med en heldag i storstaden, först lite strosning i affärer, lunch, långpromenad längs vattnet och så det viktigaste av allt... GRÖNA LUND! Det var så roligt att åka bergochdalbana igen, det var ju massor av år sedan sist. Vi åkte nästan alla de läskigaste sakerna, utom "insane" för den verkade helt vansinnig och fruktansvärd, som namnet kanske antyder. Så var vi i lustiga huset, knasspegelrummet och kärlekstunneln (å ni ba, eeewww kärlekstunneln, era töntar) och det var faktiskt riktigt trevligt. Måste dock erkänna att jag tycker kärlekstunneln är en smula obehaglig, är inte helt förtjust i dockor som rör sig. I de flesta åken hade de kameror som tog kort på en när man var som minst beredd, oftast blev man väldigt ful. Jag såg trots allt glad ut på nästan alla bilder, medans Mathias såg ut som att han skulle dö. Ångrar lite att jag inte köpte något kort, det hade vart kul att ha. Varje gång vi gick förbi spökhuset sa jag att jag nog ville gå in men jag vågade aldrig vilket jag också ångrar en smula, fast hur roligt är det egentligen att bli skrämd. Lite lustigt är att jag har ett väldigt tydligt minne av att Mathias ångestskrek sig igenom alla åkturerna, när jag säger det till honom ser han dock helt oförstående ut och säger att så kan nog inte vara fallet. Däremot minns han väldigt tydligt att jag skrek mig igenom varje åktur... Det har jag inget minne av... Middag inmundigades på grönan och efter det var det konsert på stora scenen, Amanda Jensen spelade och det var riktigt bra faktiskt. Vi avslutade besöket med varsin enorm mjukglass och började traska tillbaka till centralen (det blev ett par rejäla promenader den dagen). På tåget slocknade vi båda som små ljus, man blir trött av adrenalinrus. Det blev en fantastiskt fin årsdag, vädret var vackert, åkturerna var roliga och vi var sams (nästan) hela tiden. Nästa årsdag vill jag gå på Liseberg!
För mig har det här året varit alldeles fantastiskt på många sätt, man lär sig mycket om sig själv när man spenderar så mycket tid med en annan människa. Ibland är det jobbigt och det är trist och tråkigt när man inte hinner träffas mer än ett par ggr i veckan men när man väl träffas är det värt besväret.
Tack för ett fint år älskade.
För mig har det här året varit alldeles fantastiskt på många sätt, man lär sig mycket om sig själv när man spenderar så mycket tid med en annan människa. Ibland är det jobbigt och det är trist och tråkigt när man inte hinner träffas mer än ett par ggr i veckan men när man väl träffas är det värt besväret.
Tack för ett fint år älskade.
Larmbyx
Igår var jag på stan en sväng och köpte mig nya mjukisbyxor, träningslinnen, vattenflaska och lite annat smått och gott. Tjejen i kassan på intersport var trevlig och skojfrisk och SÄMST, hon glömde att ta bort larmprylen på mjukisbyxorna. Så när jag gick ut genom dörren pep det naturligtvis högt och gällt och hela världen tittade på mig som att jag var en tjuv. Jag fick gå tillbaka till kassan, där hon raskt tittade ner i påsen och snabbt konstaterade att hon nog inte hade glömt något utan att det troligtvis var nåt i min väska som pep, så den fick jag lämna över med blossande kinder. Hon testade då väskan mot sin larm-maskin i kassan, men utan resultat. Oj då, jaja, du får gå ändå, sade knasbollen glatt och jag fick återigen med skammens rosor på kinderna gå ut genom den ilsket pipande dörren. En timma senare var jag äntligen hemma och började packa upp mina saker och vad upptäcker jag? Larmbrickhelvetet sitter naturligtvis kvar på mjukisbyxrumpan. Jamen det var då själva fan, hur svårt kan det vara. Så det var bara att rota fram kvitto och prislapp, mosa ner byxorna i väskan och ge sig ut på stan igen. På vägen in i butiken fick jag åter utstå pipandet och folks blickar och med knallröda äppelkinder försöka förklara för den nya kassörskan vad problemet var. Hon förstod, hjälpte mig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Så nu är mjukisbyxorna användbara och sköna, efter mycket om och men.
Ojojoj
Det är så mycket som händer nu. Jobbet har satt igång med full fart, nattpass efter nattpass som än så länge har varit trevliga och bra. Styrketräningen har vi kommit igång med på riktigt, musklerna turas om att träningsvärka å det grövsta men det är roligt! Jag är ibland mycket starkare än jag tror (benen) och ibland så svag att jag blir lite arg (magmusklerna...), crosstrainern har blivit min nya uppvärmningskompis som jag hoppas ska hjälpa mig till en hyfsad kondition också. Första jutsupasset för terminen är även avklarat och jisses vad roligt det var att vara grönbältare, de nya tränarna är hårda men bra och det verkar kunna bli en finfin termin på alla sätt och vis. i måndags inledde jag min karriär som ju jutsuinstruktör. Tillsammans med min gamla tränare johan ledde jag de små gulbältena i yster lek och svettig träning. Instuerandet visade sig passa mig som hand i handske så jag hade vansinnigt roligt och gjorde enligt johan ett mycket bra jobb, nöjd och stolt som en tupp är jag! På söndag är det dags för tjejmilen, det kommer bli en kamp, har inte löptränat så mycket som jag borde men räknar ändå med att kunna hålla mig springande hela tiden. Egentligen skulle jag ha jobbat natten till söndag och har kämpat som ett djur för att bli av med det passet vilket har verkat omöjligt. För en halvtimma sen ringde dock min kollega pernilla och sa att hon skulle befria mig från nattpasset så att jag kan sova gott på lördag natt och springa utvilad och glad på söndag. Mathias ska följa med och heja på mig vilket känns bra, förhoppningsvis kommer även kalle eftersom hans flicka Elin också ska springa. Idag är jag ledig och tänkte gå en sväng på stan, det får dock gärna sluta regna först. Ikväll kommer Kalle, Elin och Anders på middag och jag försöker fundera ut någon smaskig rätt att laga till dem, är ju inget ess på vegetarisk mat men nåt ska man väl kunna komma på. Annars är allt som sig bör, jag mår bra, Mathias är fin, jobbet knallar på, kompisarna är rara, Greta växer och blir bara skojigare, gnuttarna är vackra och snart är det dags för kräftskiva också. Livet är bra!
