Anna Zerpe

Igår luktade det nejlika i kulverten istället, märkligt...

Tog mig ut på en liten springtur nu på morgonen, det var mycket varmare ute än det såg ut. De gråa molnen har lagt sig som ett lock över stan och gjort det kvavt så att man blir klibbsvettig efter bara några steg. Hittade dock på en ny liten väg idag som var trevlig och springvänlig, blev blandat asfalt, grus och gräsig vägkant. Den lilla slingan tänker jag köra igen, måste bara hitta på ett bättre avslut på den. Lokalsinneslös som jag är slutade det med att jag sprang åt fel håll när jag trodde jag var på väg hemåt. Blev då tvungen att helt byta riktning för att ta mig hem och det tog på krafterna (mentalt alltså) så det blev promenad sista biten hem. Nu är det dags att göra sig i ordning för nästa jobbpass, bara 4 kvar nu.

Jag har börjat drömma de konstigaste saker på nätterna. Oftast inte så läskiga drömmar utan mer märkliga, ofta är det jobbet som är skådeplats. Natten till igår drömde jag t ex att jag hade en patient som hade gått av på mitten. Japp, överkroppen och underkroppen var helt åtskilda men av någon märklig anledning kunde benen ändå gå omkring. Underkropen gick runt på avdelningen och skjutsade runt överkroppen på ett lågt inställt gåbord. Patienten var vid gott mod och väntade på en operation där de skulle sätta ihop honom igen. Nästan konstigast av allt var att min reaktion när jag såg patienten inte var förfäran över att han gått av på mitten utan bara ett lite förvånat "hm, behöver han verkligen inte mer morfin än såhär?.." Kan det vara så att jag behöver semester?

Nu luktar det lagård i sjukhusets kulvert, det kan ju inte vara rätt...

Jag börjar misstänka att min nyklippta friyr är en tantfrisyr, ety de enda reaktionerna jag har fått är "Den får dig att se äldre ut" och Du ser... vuxen ut". Vaffan!

Var på bio en sväng med mathias ikväll och såg Inception. Riktigt bra film om ni frågar mig, helt klart sevärd. Bra skådisar och snygga effekter gjorde 2,5 tim mycket lätta att utstå. Jag var så inne i filmen att jag till och med glömde bort alla jobbigt människor omkring mig och det är inte på alla biobesök man lyckas göra det. Mathias var nog inte lika imponerad som jag men vi hade dock en mysig kväll. Nu ska jag nog trilla i säng, arbetsdag imorgon, bara 5 kvar nu, sen semester!

Igår blev det övningskörning igen, vi höll oss på IKEA-parkeringen den här gången, var för mycket bilar borta vid bilprovningen där vi brukar köra. Jag övade krypkörning runt, runt, runt på parkeringen och kände så smått att jag börjar bli vän med kopplingspedalen. Lite senare försökte Mathias få mig att sluta vara så mesig vid start, sitter visst och fegar lite för mycket med gasen vilket kommer få folk att tuta ilsket på mig vid rödljusen så småningom. Jag tränade flitigt och efter några försök började det gå riktigt bra, bilen startade ganska mjukt fast jag var mindre feg på gasen. Lite växling hann jag också med och den här gången tittade jag nästan inget på växelspaken vilket jag tyckte var ett stort framsteg. Fina mathias var som vanligt bra och duktig och underbar. Nästa vända blir förhoppningsvis på söndag kväll, får se vad jag vågar mig på då. Igår var jag duktig en stund och pluggade lite teori också, gjorde ett av proven som man fått från körskolan och konstaterade att jag har mycket kvar att lära...

Idag bjöd jag några nära och kära på grillat i trädgården, Kalle, Linnéa, Petter, Greta och Anders kom och åt sig mätta och stinna. Jag bjöd på laxspett, halloumi, potatis, sallad och egenpåhittad limesås, jättegott blev det. Gjorde marinad av lime, vitlök, olja och honung som jag penslade på både laxen och halloumin. Limesåsen var en kall youghurtsås med samma ingredienser som marinaden plus lite salt och peppar. Till efterrätt fick vi jordgubbar och vattenmelon och kvällen avslutades med kaffe. En fantyastiskt trevlig kväll i fint sällskap, flera sådana vill jag ha i sommar! Nu är det bara disken kvar, men den tror jag minsann att jag tar imorgon, lite vila förtjänar man efter en sån kalasmiddag.

Man kan bli alldeles lycklig av att ligga på en gräsmatta och lyssna på talbok med sin älskling, det behöver faktiskt inte vara krångligare än så.

Jag fick en bordsfläkt igår, eller jag betalade den själv men fick den inhandlad och levererad av storasyster. Idag har jag sovit så gott så gott med min lilla fläkt på fönsterbrädet. Vilken lycka att inte vakna genomsvettig!

Idag har Mathias och jag köpt inlines. Ja alltså varsitt par, inte ett par att dela på, det skulle inte gå så bra för vi har ju väldigt olika stora fötter... Dock var de i samma märke, fast mina i tjej- och mathias i killmodell. Vi kände oss faktiskt ganska töntiga när vi gick genom stan med våra likadana inlineslådor och letade hjälm och handledsskydd. Kanske dags att skaffa matchande träningsoveraller också? Vi traskade hem till mig efter shoppingturen, nöjda och glada med våra inköp. Efter en snabb men god middag var det dags att provåka. Med knäskydd, armbågsskydd, handledsskydd och en mycket äggliknanade hjälm kände jag mig till slut redo att snöra på mig rullskorna. I början gick det långsamt, ojojoj och ack så vingligt. Mathias lärde sig lite fortare än jag och drog på tempot lite, jag höll på att ramla mest hela tiden till en början. Efter en halvtimma eller så började dock tekniken sätta sig och vi kunde höja tempot ett snäpp till. Sista biten hem kändes riktigt bra trots trötta fötter och ett ömmande rygg, det är fortfarande lite svårt att stanna dock. Varför har ingen sagt förut att det är så roligt att åka inlines?! Fast när jag tänker efter så har nog folk gjort det flera gånger, men jag har nog inte lyssnat så bra... Nu har mathias åkt hem för att sova och jag ska grisa framför tvn en stund innan det är läggdags för mig också.

Häppa hej, dessa två övningskörningstillfällen inträffade snabbt på varandra. Jag tvingade ut Mathias både lördag kväll efter jobb och söndag morgon före jobb. Fortsatte att öva flitigt på att köra framåt och bakåt, lååångsamt och lite snabbare. Stanna precis bredvid volvoskylten eller någon av stolparna utan att det blev ryckigt. Växla till 2an och tillbaka nästan utan att titta på växelspaken... Hm, tja alltså jag kanske sneglade lite... Försökte komma ihåg att blinka och titta spegel, vrida huvet och vara lagom lätt på fossingarna. Försökte vara lugn och fin även när ett par nedra motorstopp nästan fick mig att tappa modet. På söndagen åkte vi iväg och hittade en tom liten väg som jag kunde öva växling på, den var tillräckligt lång för att jag skulle hinna tänka och inte drabbas av panik inför varje moment. Jag pep förtjust första gången bilen kom upp i 60 km/tim (det är ju skitfort, i alla fall om man är nybörjare och skraj som få) och var riktigt nöjd med min egen insats. Jag fick dock smärre panik när en frodig dam med tillhörande dalmatiner dök upp helt oanmälda på vägen. Mathias var dock lugn som en filbunke och sa försiktigt "Åsså kanske du ska bromsa lite och inte köra på tanten". Tanten klarade sig fint, hunden också, jag dröp av svett. Vid något tillfälle tyckte jag att handledarns instruktioner var för otydliga och fräste ilsket åt stackars mathias som bara log snällt tillbaka med handledarboken i knät. Vi fortsatte köra en stund efter det för att få tillbaka en positiv känsla innan vi slutade för dagen. Efter ett tag var jag helt utmattad och vi avslutade lektionen med att prata lite om hur det hade gått, pussas, kramas och be om ursäkt för oavsiktiliga fräsningar (jag alltså). Sen åkte vi till ulva kvarn för att plocka jordgubbar, det var dock stängt så vi fick vända. Nu får vi se hur mycket mer körning som hinns med innan mathias åker till dalarna en vecka.

Första gången bakom ratten! Vilken grej va?! Jag har nog aldrig varit så nervös som idag när jag darrande satte mig i förarsätet. Vi lyckades hitta en lämplig ganska tom parkering att börja öva på. Bara att ställa in sätet tog sin lilla tid med mina nervös-fummel-fingrar. Dukiga Mathias var mycket noggrann och lät mig titta under motorhuven innan jag fick köra, så står det ju i handledarboken att man ska göra. Efter säkerhetskontroller och intställning av säte och speglar var det dags att få bilfan att röra sig också, jag var skräckslagen! Vi tog det i små, små pyttesteg och jag fick börja med att köra 3 m framåt, stanna, andas, reflektera, och så backa tillbaka 2 meter. Fram och tillbaka blev det ett gäng gånger och efter ett tag började den stackars bilen röra sig riktigt mjukt både vid start och inbromsning. Ett motorstopp fick jag, jag glömde liksom bort kopplingspedalen när jag skulle bromsa in efter första backningen, men ett kan man väl få få utan att skämmas såhär första gången? Efter en stund kände jag mig redo att ta ett varv runt parkeringen också, det gick långsamt och lite vingligt men ganska behagligt ändå. Efter två väl genomförda varv fick jag lite blodad tand och skräcken släppte, nervösskakningarna byttes ut mot förväntansfullfniss och glädjepip. På tredje varvet fick jag även möjlighet att växla upp till tvåan(!), jag vet wow. Så avslutade vi övningen med att backa i en cirkel och bromsa in mjukt och fint och sen tycket jag att det fick räcka för den här gången. Man ska nog sluta när det känns bra tror jag för att ha en bra känsla inför nästa tillfälle. Underbara Mathias var en riktig klippa, han var så lugn och fin och hade tålamod med mig när jag nervösbabblade mig igenom de första momenten. Han höll med mig om att det gick riktigt bra och vi var båda nöjda och belåtna. Nu är jag jättepepp inför nästa gång, det verkar ju faktiskt vara sant det där som alla säger, att det är kul att köra bil.

Nu har det blivit dags att säga nattnatt efter en mycket trevlig kväll med kompis anders och gnuttarna på balkongen. Gnuttarna har dock blivit lite väl kaxiga nu och man måste passa på dem mest hela tiden för att de inte ska smita över till grannbalkongen. Anders och jag har som vanligt pratat om allt och lite till och skrattat oss magömma åt varandras fåniga historier. Den tredje musketören Kalle saknades dock idag och han lämnade ett stort tomrum. Det är svårt att hinna umgås när folk skaffar sig jobb och får knasiga arbetstider... Nu är ögonen trötta och kroppen längtar efter en lång natts sömn i Big bed- världens skönaste säng. Imorgon ska det bli fint väder och jag ska få bada, sådeså!

Äntligen! Idag anlände handledarbeviset, godkänt och klart. Nu ska köras bil så det står härliga till. Om jag har tur får jag börja redan imorgon. Nervös är bara förnamnet...

Idag har jag jobbat bra, riktigt bra tillochmed! Tack vare finfina kollegor blev jobbpasset effektivt och riktigt trevligt trots en del stress och hårslitande från min sida. När jag gick hem var mina patienter nöjda och välmående och vad mer kan man begära. Nu ska jag bara ta det lugnt och slappa med vännen anders på min fina balkong, jag är alldeles ledig imorgon och sånt får man fira med en öl i trevligt sällskap. Imorgon blir det utflykt och bad med älskling om vädret är vackert, jag hoppas!

Här är allt ungefär som vanligt, fast varmare. Jisses vilken sommarvärme vi har fått. Den var inte riktigt lika tryckande på gotland eftersom man hela tiden har lite fläkt från havet där. På min balkong är det nu så varmt på förmiddagen att det knappt går att vistas där. Jag försökte sitta och frukostmysa på balkongen igår men var tvungen att ge upp efter en kvart, gnuttarna stod bara ut ett par minuter. Tyvärr har solstrålarna gått lite hårt åt balkongväxterna medan jag har varit borta så ungefär halva balkonglådan är alldeles vissen. Får köpa lite nytt och plantera någon dag när jag hinner. Den här veckan är det mest bara jobba som gäller, men förhoppningsvis hinner jag träffa mathias lite i alla fall.

Alltså jag är egentligen inte särskilt förtjust i att springa... Men å andra sidan fullkomligt älskar jag att ha sprungit! Blir hög som ett hus av endorfiner. Med detta i åtanke ger jag mig ut i spåret igen fast det är för varmt... Dessutom har jag ju nya, fina, svindyra skor som jag måste nöta på för att få valuta för pengarna. Så får det bli, jag ska svettas floder i stabbyskogen för en endorfinbelöning utan dess like!