Anna Zerpe

Igår skulle jag åka och bada tänkte jag, jag vet att det finns ett ställe som heter fjällnora och att badplatsen där är ganska fin om än mycket befolkad. När jag vaknat efter dagens sovande satte jag genast igång att kolla upp bussar och hittade en som gick till fjällnora vägskäl. Sweet tänkte jag, det kan ju inte ligga så långt ifrån badet, jag menar det borde ju finnas bra bussförbindelse till en sån bra badplats. Njaej... Jag ringde hur som helst kompis Kalle som var sugen på att hänga på, vi träffades en stund senare i vansinnesvärmen på busstationen, hittade så rätt buss och så bar det av. Glada i hågen skuttade vi av bussen på utsatt ställe och började traska.... å traska... å traska... det var jättelångt! 3 km konstaterade vi sen. Eftersom jag bara varit där med bil och under den resan inte brydde mig om att kolla hur vi åkte över huvud taget hade jag faktiskt inte en aning om hur långt det skulle vara. jag hade i alla fall ett glatt humör hela vägen och såg fram emot att få bada efter den långa, kopiöst varma promenaden, kalle var bara ilsken och skyllde all världens ondska på mig.

Anna- "Men se det som ett träningspass! Nu har du verkligen förtjänat att bada sen"
Kalle- "Fnys"
A- "Det är ju fint väder i alla fall"
K- "Hmpf"
A- "Tänk vilken fin solbränna du kommer få"
K- "Jag tänker fan aldrig åka med dig och bada igen..."
A- "Haha, sluta vara så sur, så småningom kommer du att tacka mig"
K- "Neej, hur kan du inte veta hur långt det är när du har varit här förut?"
A- "Äh, då åkte jag ju bil, dessutom har jag inget lokalsinne"
K- "Men vaffan ska jag alltså ut och fjällvandra med dig och ditt obefintliga lokalsinne? Roligt..."
A- "Hörredu jag har aldrig hymlat med att jag inte har något lokalsinne, det har du vetat från start. jag är med som trevligt sällskap, se mig som ett smycke ungefär" 
K- "Äh!"
 
Saken är den att jag är så van att inte veta vart jag ska eller hur lång tid det tar att jag inte riktigt bryr mig längre, man kommer ju alltid fram nån gång liksom. Andra människor kan ha lite svårt med det där att man måste irra runt ganska länge innan man kommer fram, det är därför man inte ska låta mig visa vägen.

Efter mycket om och men kom vi i alla fall fram och jag strålade ikapp med solen av stolthet.
A- "Titta där är det, jag sa ju det! Visste väl att vi var på rätt väg i alla fall"
K- "Tur för dig..."
Kalle var måttligt imponerad och trakasserierna kring mitt ickeexisterande lokalsinne fortsatte med full kraft under dagens lopp. Vi hittade i alla fall en bra plats på den fullbelamrade stranden och sen ägnades eftermiddagen åt att sola och bada och i kalles fall plugga lite. Vattnet var jätteskönt och surpuppan karl log faktiskt flera gånger. Så blev det dags att bege sig hemåt och den långa promenaden kändes faktiskt inte alls lika lång på vägen tillbaka. Vi hann precis lagom till att bussen kom och varma och trötta å lite ömfotade (flippflopps är dåliga promenadskor...) kom vi fram till Uppsala. Frågar ni mig var det en alldeles ypperlig dag med sol och bad och lagom-motion, frågar ni kalle så... tja, vad vet jag, fråga kalle...

Bara en timma kvar...

Idag konstaterade jag att en av världens vackraste människor tydligen jobbar på Stadium i Uppsala. Jag började nästan dreggla lite när jag stod i kassakön. Trevlig som han var frågade han artigt om jag förväntade mig regn nu snart (jag köpte ett regnställ), jag log fånigt, mumlade nåt i stil med "jo, dom säger att det kommer en sån där höst... sen..." och försökte svälja överflödig saliv. Han log vänligt, packade ner mina saker och avslutade med ett käckt "det är tydligen ett åskväder på väg in". Jag fumlade lite med påsarna och plånboken (som liksom aldrig får plats i väskan när man har lite bråttom) och fånlog ett snabbt "mm, kanske får användning för det här (pekar på påsen) snabbare än förväntat". Sen snubblade jag ut och funderade ett ögonblick på att gå tillbaka och be honom att bli far till mina barn (ja alltså, jag har ju inte barn nu, jag menar mina blivande barn som jag kanske får nån gång i en avlägsen framtid), kom dock på bättre tankar och traskade hemåt. Undrar vad jag kan tänkas behöva köpa på stadium imorgon? Ett liggunderlag kanske... Tål att tänkas på...

Det är ju kopiöst varmt nuför tiden, har vaknat ett antal gånger i natt och vart tvungen att slänga täcke och kuddar ur sängen och torka min sjöblöta nacke (japp svettblöt nacke är sånt som följer med sånt här långt hår). Skulle verkligen vilja åka och bada men jag har lite som måste fixas idag, imorgon kanske? Nån som är sugen på att följa med? Ja herregud, borde nog äta frukost och komma igång med dagen.

Ooooh vad bra filmen var, lång men vaaansinnigt underhållande! Kände hur jag satt och log stort hela tiden. Klart värt att se den på bio (min kompis Anders tycker knappt att nån film förtjänar att ses på bio, inte ens den här. Han har fel, det vet alla). Christian Bale kan vara snyggast i världen och Heath Ledger var fullkomligt brilliant som Jokern, dessutom var min all time favorit skådis Gary Oldman med och förgyllde filmen med sin blotta närvaro, fiiiint. Nu är jag lite trött men eftersom jag jobbar imorgon natt är det lika bra att vara vaken lite till så att jag sover länge imorgon alltså. Idag har jag köpt en sovsäck, japp min första, myyys.

Nu har jag provat att vaxa benen hemma, jag var förberedd på svår smärta och outhärdliga plågor... Ärligt talat förstår jag inte vad folk gnäller om, klart att det kändes men inte mer än när man drar av ett plåster... Eller skitmånga plåster mer exakt. Hur som helst var det ganska snabbt gjort å nu är benen lite röda men annars himla fina och lena. Får se om jag vågar mig på bikinilinjen nästa gång, det kändes lite overkill såhär första gången. Om några timmar ska jag och ett glatt litet gäng gå och se Batman, ska bli mycket skojigt! Nu ska jag sätta mig och klappa förnöjt på mina ben, mm, smooth...

Det knepigaste med nattpass är nog de här nätterna emellan, när man är ledig alltså. det finns ju inte en chans i världen att jag kommer kunna somna nu efter att ha varit vaken 3 nätter i sträck och idag sovit till klockan halv fyra på eftermiddagen. Hm, vad göra? det blir nog en stunds TV-tittande och pusslande innan sömnförsöken börjar. Har haft en superskön dag idag i alla fall. Sov som sagt till 15.30, masade mig upp ur sängen och pratade med kompis Elin. Vi kom överrens om att vi skulle åka och bada. Hon hämtade strax därefter upp mig med bil och körde till fjällnora för att bada. På badplatsen var det vansinnigt mycket folk och vi bestämde oss snabbt för att inte stanna kvar. Vi åkte en bit bort och fikade på Elins systers sommarcafé och slog oss sedan ner på deras privata brygga. Där satt vi i solen och mös och pratade och hade det bara jättefint. jag badade en stund också, det var kanonskönt i vattnet! Sen var det hemfärd och jag jag var sådär skönmosig som man blir av att bada och sola. Efter det var det middag och film hemma hos Kalle, vi såg en Al Pacinofilm som var helt okej, dock inte det bästa jag sett. När filmen var slut krånglade jag på mig skorna och cyklade hem, jättefin och sval kväll ute. Å nu sitter jag här, TV-soffan hägrar. Sov gott vänner!

Alltså aj! Jag har ont i varenda liten muskel som jag inte hade en aning om att jag hade... Nedra vattenskidåkningsförsök...

I Linköping blev jag noggrannt utfodrad med mat och fika nu och då och hela tiden. Kalle har fantastiskt fina och trevliga föräldrar. På dagarna var jag med Kalle på jobbet, så medan han höll i simskola för 2 miljarder små barn i olika åldrar, låg jag och lapade sol på stranden. Hjälpte faktiskt till och var assisterande simfröken vid några väl valda tillfällen. Förbaskat skönt hade jag det i alla fall, vädret var fint och vattnet var riktigt skönt. Barnen ställde sig mycket frågande till min närvaro första dagen, men redan dag två var jag en accepterad del av möblemanget. Titta så fint det var!



Kvällstid ägnade vi oss åt att äta ännu mer, promenera, lösa korsord (jag och kalles mamma), titta i gamla fotoalbum (heheheeheeeeee) skjuta potatiskanon (jag vet, vansinne! men sånt gör man på landet...) och vi ett tillfälle åka vattenskidor... eller för min del handlade det snarare om att ligga i vattnet och inte komma upp på skidorna alls... Men det var säkert roligt att titta på... för de andra...



Japp, det var väl en ganska kort men underhållande sammanfattning av resan. Tilläggas ska väl kanske att jag inte sov särskilt mycket de tre nätterna jag var där, har nämligen väldigt svårt att sova i samma rum som andra som jag inte är van att sova med. Eftersom jag och kalle delade rum blev min sömn lite rubbad. Detta ledde till att jag i det närmaste drev min käre vän till vansinne... Eftersom jag inte kunde sova ansåg jag att nätterna kunde användas till att prata, det tyckte inte kalle... Mornarna då jag vaknade jättetidigt tyckte jag också att man kunde passa på att prata med varandra, det tyckte inte kalle... De här sömnklena nätterna är nog bidragande orsak till den mosighet som nu besitter min kropp.

Har ju den här veckan som ni vet spenderat några dagar i östergötland i min vän Kalles föräldrahem. Hade vansinnigt roligt och fick uppleva allt som "landet" har att erbjuda. (Japp, det var så de beskrev det hela tiden, kalle, hans bror och deras vänner. Stora suckar, åh men du är en sån stadsbo... Såhär gör vi på landet.) Resan till linping gick fint, fick foten överkörd av en resväska, en armbåge placerades strax under högra ögat av en munter medresenär. Min stol var naturligtvis upptagen av någon annan och eftersom jag är så mesig och inte vågar säga till slutade de med att jag satt och trängdes med bagaget istället... Till slut blev platsen i alla fall ledig och jag flyttade dit. Vi fönsterplatsen fanns någon slags väldigt intensiv fläkt som gjorde hela resan till en iskall upplevelse. I nyköping klev en frodig dam med en otroligt unken parfym på tåget och trängde sig ner bredvid mig. Lite panik... En ung gosse på andra sidan gången såg min nöd och bytte plats med damen och hennes sällskap så att de skulle få sitta tillsammans. Jag skickade ett tacksamt ögonkast och mimade ett försiktigt puh! Han viskade tillbaka ett leende "Det var mest för att hennes sällskap luktade så himla mycket svett". Jag fnissade resten av resan. Framme i Linköping blev jag upphämtad av Kalle, eftersom vi inte har träffats på flera veckor var jag tvungen att prata dubbelt så snabbt som vanligt för att hinna säga allt som har hänt. Han bara skakade på huvudet åt mig.

Wippidoo, ungefär exakt nu firar jag 24 timmar i vaket tillstånd. Kanske dags att gå och lägga sig...

Kom tillbaka igår kväll efter en otroligt skön helg hemma hos mormor, nu ska jag strax till jobbet för ett dagpass, sen bär det av till Linköping och bästa vännen Kalle. Ska tillbringa ett par dar i Linping, sen tillbaka till Uppsala och ett gäng nattpass, sen är det semestertid. Japp, nu bär det av, ha en fin vecka alla!

Nu åker jag till mormor över helgen, fast jag kommer ju tillbaka på söndag kväll så er saknad ska ej bli så lång. Ha en skön helg kära vänner!

Jag har alltid sett äldre ut än jag är. När man var liten var det bara roligt att se äldre ut, då kände jag mig ganska häftig när folk trodde att jag var äldre än min storasyster. Nuför tiden är det inte lika roligt längre... För några månader sen blev jag anklagad för att se äldre ut än min arbetskamrat Johanna, hon är 10 år äldre än jag!! Gråtknäckning... Igår diskuterade jag fenomenet med två vikarier på mitt jobb som jag fram tills dess var övertygad om var yngre än jag själv. de visade sig dock vara 30 respektive 32 år... De gossarna får fortfarande visa leg på systemet, det får knappt jag göra... När jag är 40 kommer jag se ut som 60... Ett russin...

Idag har jag sovit länge, det var förbannat fint faktiskt. Hasade upp till slut för att snart slöa till i soffan igen. Nu har jag ätit frukost och ska snart förbereda mig inför kvällens arbetspass. Hoppas på en lugn kväll, vet att chansen är ytterst liten...

På fågelsångens (café i uppsala) uteservering sitter man under stora parasoll och fikar. På parasollens tak pågår ett aldrig sinande skuggspel, jag har försökt fånga detta på bild, men det blir dessvärre inte alls lika lustigt som i verkligheten. Här följer i alla fall skuggspelet:



Om man tittar riktigt noga på de sista bilderna ser man att den lilla gynnaren minsann har lyckats få tag på ett muffinspapper. Underhållande, inte sant?

Inte klokt vad man sover gott när man känner sig duktig och nöjd, är alldeles utvilad och lagom mosig. Har legat i sängen och läst bok i en timma också vilket är fantastiskt trevligt i ett nystädat rum! (Japp, rätt gissat jag kommer att fortsätta tjata om den här städningen en lång tid framöver) Sara var så glad över städningen igår så att hon gick och köpte fika som vi glatt nasslade i oss på kvällen, vi kollade på Dexter (världens bästa TV-serie) och sex and the city innan det var dags att sussa. Jag är dock lite ledbruten idag, det tar lite på ryggen att stå böjd över badkaret och skrubba, men det går väl över under dagen. Nu ska jag äta frukost i lugn och ro sen är det jobba som gäller. Ser fram emot helgen, då ska jag åka till mormor och träffa familjen, myyys!

Jag tror inte ni förstår hur fint jag har städat hela lägenheten idag (inte Saras och Marias rum förstås, nån måtta får det minsann vara) alldeles själv. Jag har dammat och fejjat, skakat mattor, gnott bänkar och bord, skrubbat toaletter och handfat, damsugit och svabbat, puh! Dessutom har jag tvättat, manglat, vikt tvätt och städat bort ett färdiglagt pussel. Duktiga duktiga jag! Nu väntar en hel kväll av välförtjänt vila, och god mat ska jag också se till att laga. Sara var mycket nöjd när hon kom hem (naturligtvis när all städning utom mitt eget rum var klart...), hon gick runt och inspekterade och gav i från sig små belåtna "it´s ze naaaajs" då och då. Jag sa snabbt att jag inte anser att hon behöver betala igen för min ofantliga godhet, det enda jag förväntar mig är att det finns lite annat snask än lakrits i påsen nästa gång sara kommer hem med godis. Hon så nöjd ut och bedyrade att olakrits-snask snart skulle förtäras här i lägenheten. Ojojoj, borde nog dricka lite vatten, tror jag har satt i mig ett kilo damm under min framfart...

Ni vet min cykel som har stått med krokigt stöd i ocykelbart skick de senaste månaderna. För några dagar sen gick jag ju äntligen och fick den inlämnad och fixad. Jag var mycket nöjd med att kunna cykla till jobbet igen och såg ljust på framtiden. Igår när jag i vanlig ordning skulle ge mig av till jobbet ligger min stackars cykel utslagen och livlös på cykelparkeringen. Jag reste försöktigt upp den stackars cykeln, låste med varsamma fingrar upp den och backade en bit, "KLANG KLANG SQUICK KLANG!" svarade cykeln sorgset. Sen fick jag ägna ett antal minuter åt att med egna knubbiga små fingrar försöka bända ut kedjeskyddet som hade blivit intryckt i hjulet och nu slog emot ekrarana vid varje rörelse. Till slut kunde jag i alla fall ge mig av med fingrar kolsvarta av olja och smuts... Sluta välta min förbannade cykel!

Igårkväll när jag klev in i trappuppgången konstaterade jag att det luktade bajs... Inte så jättemycket egentligen men en klart märkbar odör som retade min näsa. Jag muttrade lite över detta när jag sakta strosade upp för trappan, så svängde jag runt hörnet och vad ligger där om inte en liten bajskorv... Alltså det är verkligen inte okej!

Gnäll, gny och aaaaaaaj. Mina inälvor verkar vrida sig om varandra i vild panik, verkar försöka krama musten ur varann och vika sig dubbla. Varför?! Är det en illasinnad infektion, en svår sjukdom, tecken på att något hemskt ska hända? Eller helt enkelt bara den tiden i månaden... Japp, jag älskar att vara kvinna...

å här sitter jag och kollar på friidrott... Märkligt nog roar det mig, riktigt mycket till och med. Ibland förvånar jag mig...

Ikväll var det grill- och spelkväll på Frida och Christians balkong. Christians desperata försök att få igång grillen ledde till många muntra skratt och ymnig rökutveckling. Till slut fanns det i alla fall en fin glöd att grill över. Jag åt färdiggrillad kyckling från ICA, Cattis med lillasyster brände allt sitt kött och höll på att elda upp hela balkongen i ett försök att värma vitlöksbröd, Frida och Christian hade gjort god sallad och åt fint och lagom lagad kyckling, Krickan och Johan åt en halvmeter kött var och föll i koma. En lyckad middag på det hela taget. Sen spelades det TP resten av kvällen, Björn anlände sent men välkommet och hoppade in i det sämsta laget. Spelomgången kantades av gliringar, hånflin och gapskratt. Kvällen avslutades med smärre panik från min sida när en stor otäck tvestjärt var på väg ner i min väska. Sen var det hemfärd, har sällan varit så nöjd med att ha en cykel, bor liksom lite på andra sidan stan... Nu sömn, sen ska jag jobba igen.

Jag funderar ibland på vad jag har för egenskaper som folk kan irritera sig på. Det är lite svårt att komma på sånt själv. En sak med mig som jag skulle bli galen på är nog att jag lämnar små fruktrester överallt. Äppelpinnar, russisnuttar, apelsinskal, körsbärskärnor osv. Äppel- och päronpinnarna är nog det värsta. Eftersom jag envisas med att äta upp skrutten blir det bara små pinnsnuttar kvar, dessa lämnar jag på bord, stolar, bänkar och golv. det är fan inte okej... Märkligt att inte Sara och Maria har reagerat ännu, eller det kanske de har... i smyg...

Jag hatar, å jag menar verkligen HATAR den äckliga gula plasttomten som är med i nån telefonreklam på TV. Igår när jag intet ont anande är på väg till jobbet passerar jag stora torget, och vad ser jag där? En enorm gul äckelplasttomte (minst 8 m hög) tronar utanför åhléns. Jag fick en smärre infarkt och var tvungen att gå en omväg för att inte kräkas en smula. WHY?! Läste idag i UNT att det var sms-sm på torget, därav tomten. Ibland hatar jag världen...

Alltså folk kan säga vad de vill, men de här stan är banne mig inte rolig sommartid... Jobbet är schysst, vädret är okej, men vad mer?.. Hoppas att det ska hända nåt snart som drar igång det hela lite för nu känns det mest som att jag går runt och drar, jobbar, äter och sover. Snart har jag iofs semester igen (2 hela veckor wippidoo) och då bär kosan återigen till gotland och fina familjen. Fast när semestern är över så är ju sommaren slut så jag vet inte om det är på sin plats att längta riktigt? Ackackack, det är så jobbit att vara jag... hehe

Jag måste ju onekligen vara lite felkonstruerad... De senaste dagarna, när vädret har varit vackert har jag legat i sängen och grisat så länge jag har kunnat, för att sedan hasa över till soffan och inte röra mig ur fläcken förrän det är dags att jobba. Idag däremot när vädret är crappigt skuttade jag upp ur sängen strax efter åtta, åt frukost och gick en skön promenad... Jag är visst inte riktigt som man ska...

Jag verkar helt oförmögen att över huvud taget lämna lägenheten när jag är ledig. Ikväll är det Scrubs-maraton som håller mig på plats i soffan. Har visserligen jobbat idag så jag är välan inte allt igenom dålig men ändå... Det är som att jag inte kan uppbringa nån som helst motivation till att göra något. Är iofs inte så konstigt, jag jobbar väldigt mycket den här veckan och så. Fast jag är nog ganska dålig i alla fall. Oj, dags att sluta, reklamen är slut, åter rill scrubs-maraton.

Jag är ledig idag, har hittills ägnat dagen åt att titta på HasseåTagefilmer, tänker nog fortsätta med det... Japp, så får det bli...

Jag har köpt mig ett par vandrarskor idag. Ja jag vet, jag är en korkad nörd som köper nya skor bara för en ynka liten fjällvandring eftersom det finns risk att jag hatar att vandra och därför inte kommer att göra det igen blaha blaha... Må det så vara då, jag är i alla fall en korkad nörd med stabil ekonomi och fast jobb vilkt innebär att jag får göra konstiga mer eller mindre spontana inköp... sådeså.. Dessutom skulle ni också ha köpt dem om ni hade provat dem, hahalleluja vilka vansinnigt sköna skor, kärlek på direkten! Ska ut och provgå dem ikväll. Köpte även ett par mjukisbyxor (man kan aldrig få för många!) som var jättereade, en tunn jacka (ful men funktionell) och en mjuk tröja (onödig men skön och billig). Allt som allt gick det strax över tusenlappen och jag är så nöjd så. Nu ska jag göra ingenting en stund, sen middagsdate med två gamla lumpisar, skojigt!

Igår när jag gick till jobbet regnade det en del, inte jättemycket egentligen bara så att man blev lite blöt på byxbenen och i luggen som stack fram ur luvan. Sen slutade det att regna ungefär när jag var framme och så var det uppehåll nästan hela resten av dagen. Vid kvart i tio var det dags för mig att styra kosan hemåt, himlen var visserligen molntäckt men inte regnade det då inte. 10 sekunder senare var det som att himlen öppnade sig och vattnet forsade ner! Inom en halv minut var jag plaskblöt från topp till tå, luvan som jag hjälpligt hade krängt på mitt blöta huvud hjälpte föga då den redan efter några sekunder var drypande våt. Håret hängde i droppande testar i ansiktet och de tidigare ganska ljusa jeansen hade antagit en mörkblå färg. I vardera skon hade jag en liten kippande sjö. Vad göra? Naturligtvis var det enda raka att skratta lite åt sin egen otur, glädjas över att luften i alla fall var ganska ljum, dra av sig luvan och vända ansiktet mot regnvädret, sen återgå till den 20 minuter långa promenaden mot hemmet och torra kläder. Åter igen prisar jag min brist på fåfänga som tillåtit mig att gå osminkad till jobbet och därför befriat mig från ett smink-slabbigt ansikte mitt i allt det blöta.  Don´t know why, there´s no sun up in the sky, stormy weather...