Sammanfattningen
Nu när jag tittar tillbaka på det sista inlägget innan avbrottet så inser jag att ju faktiskt inte var riktigt ett halvår sedan jag skrev, men mina inlägg innan dess var väl iofs ganska så få och glesa. Så vad har hänt sedan oktober?
10 kilo har lämnat min kropp och förhoppningsvis har de tänkt fortsätta hålla sig borta. En vacker dag tröttnade jag på att vara tung och bestämde mig för att göra något åt det. När jag väl hade bestämt mig gick det snabbt och lätt, mycket lättare än jag någonsin kunnat tro. Det var en trevlig känsla att hamna på en vikt där jag fortfarande känner mig som mig själv, men ändå har ett BMI som säger normalvikt, istället för överviktig-med-stor-risk-för-följdsjukdomar-som-du-kommer-att-dö-av. Vikt är ett ganska känsligt ämne för mig fortfarande så jag tror att jag nöjer mig såhär för den här gången och återkommer i små portioner när det känns rätt.
Styrketräningen har jag fotsatt kämpa på med och strax före jul nådde jag ett av mina mål, nämligen halva min vikt i bänkpress. Jag planerar att köra på med träningen som förut och nästa mål är 60% av min vikt. Vi får väl se hur det går. De andra målen för året är tjejmilen på under 60 minuter (innebär att jag måste bättra förra årets tid med drygt 6 minuter) och att gradera till blått bälte i ju jutsu. Blåa bältet hoppas jag på att nå till sommaren, håll tummarna för det!
Kärleken har jag kvar, han står troget vid min sida och nu närmar vi oss 1,5 år med stormsteg. Ibland tror jag verkligen inte att jag är särskilt rolig att vara tillsammans med. Jobbar mycket helger och nätter, är ofta trött och hinner knappt ses i veckorna över huvud taget på grund av jutsu och kvällsjobb. När vi väl träffas är jag oftast på väg vidare nånstans eftersom det är så mycket man ska hinna med och senaste tiden har jag nog varit mer än lovligt tränings- och matfixerad. I all denna röra så börjar vi försiktigt söka efter en plats att sätta bo tillsammans, vi plöjer igenom bostadsguiden och hemnet med jämna mellanrum och har hittills hunnit med en liten visning, som dessvärre inte gav mersmak, det var vaaansinnigt mycket folk. Vi kämpar på och trivs med varandra och jag är så glad att han finns, min fina.
Jobbet rullar på. Över jul var det hysteriskt, jobbigt, fruktansvärt, stressande och galet men vi överlevde. Nu har en något lugnare period tagit vid på avdelningen och vi passar på att pusta ut innan nästa galenveckor sätter igång. Jag pendlar mellan att vara, å ena sidan snälla, rara, skojfriska syster anna som mår som en prinsessa när jag får utmaningar att bita i och å andra sidan en sur jäkla tråksyrra som blir irriterad när jag får arbetsuppgifter som inte ingick i min plan. Vissa dagar på jobbet är kanon, jag känner verkligen att jag gör ett bra jobb och att min insats blir uppsakattad. Andra dagar är pest och kolera... Som på de flesta jobb antar jag.
Bästa kompisarna (Kalle å Anders) ser jag knappt röken av, vi kämpar dock hårt för att ses åtminastone nån gång i veckan, oftast blir det gemensam matlagning och lite vin på fredag eller lördagkvällen.
Jisses vad tiden går, dags att slänga ihop jutsugrejerna och sticka iväg för att instruera nybörjarna och gulbältarna. Ha en trevlig kväll!
10 kilo har lämnat min kropp och förhoppningsvis har de tänkt fortsätta hålla sig borta. En vacker dag tröttnade jag på att vara tung och bestämde mig för att göra något åt det. När jag väl hade bestämt mig gick det snabbt och lätt, mycket lättare än jag någonsin kunnat tro. Det var en trevlig känsla att hamna på en vikt där jag fortfarande känner mig som mig själv, men ändå har ett BMI som säger normalvikt, istället för överviktig-med-stor-risk-för-följdsjukdomar-som-du-kommer-att-dö-av. Vikt är ett ganska känsligt ämne för mig fortfarande så jag tror att jag nöjer mig såhär för den här gången och återkommer i små portioner när det känns rätt.
Styrketräningen har jag fotsatt kämpa på med och strax före jul nådde jag ett av mina mål, nämligen halva min vikt i bänkpress. Jag planerar att köra på med träningen som förut och nästa mål är 60% av min vikt. Vi får väl se hur det går. De andra målen för året är tjejmilen på under 60 minuter (innebär att jag måste bättra förra årets tid med drygt 6 minuter) och att gradera till blått bälte i ju jutsu. Blåa bältet hoppas jag på att nå till sommaren, håll tummarna för det!
Kärleken har jag kvar, han står troget vid min sida och nu närmar vi oss 1,5 år med stormsteg. Ibland tror jag verkligen inte att jag är särskilt rolig att vara tillsammans med. Jobbar mycket helger och nätter, är ofta trött och hinner knappt ses i veckorna över huvud taget på grund av jutsu och kvällsjobb. När vi väl träffas är jag oftast på väg vidare nånstans eftersom det är så mycket man ska hinna med och senaste tiden har jag nog varit mer än lovligt tränings- och matfixerad. I all denna röra så börjar vi försiktigt söka efter en plats att sätta bo tillsammans, vi plöjer igenom bostadsguiden och hemnet med jämna mellanrum och har hittills hunnit med en liten visning, som dessvärre inte gav mersmak, det var vaaansinnigt mycket folk. Vi kämpar på och trivs med varandra och jag är så glad att han finns, min fina.
Jobbet rullar på. Över jul var det hysteriskt, jobbigt, fruktansvärt, stressande och galet men vi överlevde. Nu har en något lugnare period tagit vid på avdelningen och vi passar på att pusta ut innan nästa galenveckor sätter igång. Jag pendlar mellan att vara, å ena sidan snälla, rara, skojfriska syster anna som mår som en prinsessa när jag får utmaningar att bita i och å andra sidan en sur jäkla tråksyrra som blir irriterad när jag får arbetsuppgifter som inte ingick i min plan. Vissa dagar på jobbet är kanon, jag känner verkligen att jag gör ett bra jobb och att min insats blir uppsakattad. Andra dagar är pest och kolera... Som på de flesta jobb antar jag.
Bästa kompisarna (Kalle å Anders) ser jag knappt röken av, vi kämpar dock hårt för att ses åtminastone nån gång i veckan, oftast blir det gemensam matlagning och lite vin på fredag eller lördagkvällen.
Jisses vad tiden går, dags att slänga ihop jutsugrejerna och sticka iväg för att instruera nybörjarna och gulbältarna. Ha en trevlig kväll!
Hej
Är det någon som går in här och läser fortfarande? Finns det folk som inte alldeles har gett upp hoppet om en sen återkomst? Jag trodde nog nästan själv att det var kört, att jag aldrig skulle orka ta tag i bloggandet igen men så plötsligt för några dagar sen börja inspirationen så smått att spira. Spirandet är än så länge väldigt försiktigt och jag har inte ett gäng klara men oskrivna inlägg i huvudet som bara längtar efter att få komma ut. Då och då dyker det dock upp en formulering i huvudet som jag tänker att den där skulle jag kanske skriva i bloggen. Mycket har hänt sen senast men jag misstänker att ni som kommer läsa detta nog har träffat mig sedan sist jag skrev och att ni därför är aningen uppdaterade om läget ändå. Ska ändå skriva en kort sammanfattning om det senaste halvåret, om inte annat så för min egen skull, kan vara bra att sätta sig och tänka tillbaka en stund nu när allting verkar gå så fort så fort. Först fruktsallad, sen sammanfattning i bloggen.
