Anna Zerpe

Jag är som vanligt sjukt dålig på att skriva men om ni vill se fina små bitar av den zerpska julen så föreslår jag att ni besöker storasysters blogg, linneazerpe.blogg.se, där finns allt! Stora julkramar och pussar från en vintervit ö!

Jag var på bio härom dagen med mathias och kompis björn, vi såg avatar. Jag verkligen älskade filmen och vill rekomendera den till alla. T o m mathias, som annars tycker att alla filmer jag gillar är dåliga, tyckte den var bra. Såatte se den!

Idag måste jag verkligen handla julklappar, har dragit på det alldeles för länge. Jag är dock medveten om att det kommer vara sjukt mycket folk på stan idag och att det kommer vara en vidrig trängsel... Däför har jag nu gått upp i arla morgonstund för att hinna bli klar och stå och hänga på låset när butikerna öppnar. Vi får väl se om jag lyckas hitta nåt bra...

God morgon alla! Klockan är sju och jag har redan hunnit med en lång halkig vinterpromenad. Frivilligt? Hm... nja... mer nödvändigt kanske. Valde igår kväll att ta bussen hem till mathias för att slippa cykla i den livsfarliga halkan. Då föll det sig så att jag imorse stod utan cykel när det var dags att fara hemåt och jag hade av någon anledning ingen som helst lust att leta rätt på nån lämplig buss. Jag var trevlig och snäll och följde gossen ända till busshållplatsen (alltså inte den busshållplats som jag hade kunnat åka ifrån utan den som hans åka-till-jobbet-långt-bort-åt-helvete-buss går ifrån) innan jag började mitt halkiga traskande mot hemmet. Det var ganska kallt med faktiskt oväntat skönt! Ungefär en timma tog det för de gamla fötterna att bära mig hem till värmen och gnuttarna, nu när jag har kommit inomhus känns det så bra så bra. Jag lär inte kunna springa nånting nu innan jag skaffar dubbar till skorna så jag antar att långa promenader är ett bra alternativ. Jag fick mig även en liten oplanerad promenad igårkväll faktiskt. Den bussen som jag tog ut till mathias visade sig inte alls stanna där jag trodde att den skulle göra det. Dessvärre upptäckte jag det lite sent... Bussen stannade till slut på en liten hållplats mitt i ingenstans och busschauffören vände sig om och tittade stint på mig. "Eeeeh, den här bussen går inte till årsta centrum va?" mumlade jag förläget. "Humpf, nej! Det är fyran som går dit" fnös chauffören (jag är ganska säker på att han i sin hjärna lade till" din dumma faan"). "Okej då vet jag! Tack ändå... eeh, hej!" Utbrast jag tillkämpat glättigt. Sedan följde några förvirrade minuter då jag med mitt obefintliga lokalsinne försökte komma fram till åt vilket håll jag skulle traska. En liten rar farbror med bra förmåga att beskriva vägen blev min räddning och jag kunde med raska steg bege mig mot målet (mathias och middagen). En kvart senare (efter några pulsningar genom snöhögar och väl avvärjda vurpor) nådde jag mitt mål. Med skamset blossande kinder berättade jag om mitt lilla misstag. Jaja, fram kommer man ju alltid, det tar bara lite längre tid för mig... Å andra sidan blir varje dag lite som ett äventyr när man saknar lokalsinne.

Jisses hörrni vad det snöar! Tittade just ut genom fönstret och konstaterade att det ligger alldeles tjockt med snö på parkeringen, så det blir till att pulsa hemåt idag. En ganska internsiv jobbnatt är snart till ända och det ska bli vansinnigt skönt att få gå hem och sova. Nu står fina kompis björn i köket och gör gröt till mig, till min stora glädje. Den ska avnjutas innan morgonsysslorna och stressen drar igång. Ha en fin dag i snön alla vakna!

Nu har jag invigt de nya löparkläderna som jag köpte i för tidig julklapp åt mig själv. Ett mycket bra köp kan jag konstatera! Jacka och byxor som håller vinden borta och släpper ut fukt, dessutom har jackan lite halvhög krage, så man kan klara sig utan svettig halsduk. Med en käck liten mössa, nya springskorna och fingervantar var outfiten komplett, jag kände mig alldeles lagomtempererad hela tiden. Sprang den vanliga rundan och det gick lättare än vanligt, allt blir ju roligare med fina kläder! Nu är jag lagom mosig och lite endorfinhög och ska belöna mig själv med en stor kopp kaffe, sen blir det middag hos storasyster åsså ett nattpass till.

Nu har jag jobbat en lång och lugn natt och plötsligt har det blivit luciadagen. Snart kommer dagpersonalen och jag har gjort mitt bästa för att skapa lussestämning här på avdelningen. Jag sitter iklädd patientskjorta (det närmaste jag kommer ett lucialinne) och beundrar mina små stämningshöjare: En stjärngossestrut av skrivarpapper och post-its, tärneglitter av plastfolie och sist men inte minst en luciakrona av moppludd (oanvänt), säkerhetsnålar, tubifast och urinodlingsrör (naturligtvis oerhört oanvända). Japp, man tager vad man haver och med lite skaparlust kan man skrapa ihop ett helt luciatåg om det kniper. Snart får jag gå hem och sussa, ha en trevlig lucia allihop!

Mathias kan försöka spela tuff och cool om han vill men jag såg minsann att han satt och höll handen med katten svante igår, en sån liten mjukis...

Det är vinter hörrni! Riktig vinter, med riktig vinterkyla. Sån där som nyper i näsan och kinderna, som får föräldrar att klä sina barn i så tjocka overaller att de knappt kan gå, som gör träden och gräsmattorna alldeles gnistriga, som får andningen att svida lite i näsan och gör fluffiga moln av utandningsluften, som ger en anledning att vira jättehalsduken 3 varv runt halsen och att ta på sig mössan som liknar ett bär. Sån vinter är det, äntligen!