Anna Zerpe

Som jag nämnde tidigare så hade jag en homestylingdam här hemma igår som gav mig tips och råd inför fotografering och visning av lägenheten. Det är inte helt enkelt det där ska ni veta. Vi gick igenom varje rum för sig, hon tipsade och jag anteckande frenetiskt. Har nu ungefär 2 A4-sidor med förbättringar att göra så fort tid finns. Mest handlade det om att plocka bort saker, så att intrycket av lägenheten inte skulle bli så rörigt. Mattor ska tas bort, sladdar gömmas, gardiner dras åt sidorna, prylar plockas undan o s v. Sen ska det städas, putsas, fejjas, donas och poleras till vansinne. Inser att jag nog måste ta en ordentlig dust med mina rejält smutsiga fönster. Jag har börjat lite försiktigt idag med att ordna till i bokhyllorna och plocka bort fotografier. det kommer säkert att bli jättefint till slut men jag förstår inte riktigt hur jag ska hinna. Nu ska jag nog ge mig för idag, tror bestämt att jag har en liten förkylning på gång så jag ska hälla i mig en stor kopp ingefärsté innan läggdags, bäst att mota Olle i grind så att säga. Godnatt på er!

Jisses vad det händer saker i livet plötsligt! För någon vecka sen höll jag och Mathias på och tittade sådär lite lagom intresserat på lägenheter på hemnet. Nu har vi plötsligt köpt en gemensam lägenhet och förbereder våra nuvarande lägenheter för försäljning. Hallå liksom, vad hände?!

Vi hittade alltså en intressant lägenhet förra lördagen, den såg fin och trevlig ut på bilderna, låg i ett område som vi gillade och var inte så dyr. Dock trodde vi att budgivningen var klar och att vi inte skulle få chans att se den. Mathias smsade mäklaren som hörde av sig senare under dagen och förklarade att det än så länge vara kommit in ett bud och att säljarna tyckte att det var för lågt. Om vi var intresserade kunde han ordna en privatvisning för oss på måndagen. Vi bestämde att vi skulle göra så. måndagen kom och vi åkte och tittade på lägenheten, den såg precis lika fin ut som på bilderna och jag kände ganska omedelvbart att här vill jag bo! mathias gillade den också och vi pratade igenom hur mycket vi skulle kunna tänka oss att bjuda. Efter detta gick jag och jobbade natt, glad och nervös i hågen. Nästa dag när jag låg och sov ringde mathias och bad om några kompletterande uppgifter till banken för lånelöftet som visat sig inte vara alldeles klart. En liten stund senare fick jag ett sms där det stod att säljarna hade antagit vårt bud och att mäklaren snart skulle höra av sig till mig. Något senare ringde mäklaren och vi bestämde en tid för värdering av min lägenhet, han kom hit och värderade och åkte sedan vidare till mathias. Några timmar senare satt vi plötsligt och skrev kontrakt på den nya lägenheten. Helt galet vilket tempo! Efteråt var jag upprymd och vettskrämd, Mathias likaså. Nu har jag varit i fjällen i flera dagar och hunnit smälta allt så nu känns det bara jättebra. Idag kommer en homestylingperson hit och ska tala om hur jag bäst fixar till mitt hem inför fotografering och visning. Det känns mycket spännande. Vi ska bli sambo!

Gäsp gäsp, det är inte ofta jag pallrar mig ur sängen innan klockan 6 en söndagmorgon. Idag har jag dock inget val, dagpass på jobbet väntar. Nu är jag frukostmätt och påklädd och väntar egentligen bara på att det ska bli dags att ge sig iväg. I eftermiddag blir det fika hos kompis Kalle, eventuellt en springtur efter det och sen tänkte jag ha en riktigt slö och mysig söndagkväll. God mat ska jag laga och nån god bok ska jag läsa, det blir finfint! Men först jobba som sagt.

Och såhär ser jag ut när jag sitter och bloggar, passade på att kort på mig och min sällskapsherre, katten Svante när jag ändå hade kameran i närheten, hejhej.

Har ni försökt ta en skarp bild på en katt utan blixt? Det är i det närmaste omöjligt! Kanske kan gå om kattskrället sover tungt, vilket de nästan aldrig gör... Här följer några ännu mindre lyckade försök.



Kan iofs vara jag som är darrhänt också, jo så är det nog.

för att ni inte ska kräkas lite i munnan av alla fjanthurtiga inlägg, så tänker jag ystert erkänna att jag planerar att gå till Café Linné och smoffsa i mig en semla idag, sådeså!

Titta vad som kom igår med posten,

nu finns det inga ursäkter...
Jag invigde både tröjan och den nyinförskaffade pulsklockan idag, de funkade finfint!

I lördags gav jag mig ut på vårens första springtur ute i solskenet. Det var så härligt så ni kan inte förstå! Alldeles lagom svalt i luften och så solen som värmde i ansiktet. Tyvärr var jag lite feg när jag klädde på mig så det blev visst en tröja för mycket vilket gjorde slutet av turen till en ganska varm och svettig upplevelse. Tänk vad skönt att få se sig omkring när man springer, det är nåt annat än att stå och mala på löpbandet i en timma vill jag lova. Dessutom hade jag ju mina alldeles underbart sköna springskor på mig så fötterna var glada (om än något blöta) hela vägen. Väglaget var inte det allra bästa ska erkännas, jag fick skutta mellan vattenpölar och isfläckar och ibland krävdes det balansövningar på gruskullar och stampade snöhögar, men det klarade jag på lätta fötter. Cykelbanorna var i alla fall fina på de flesta ställena så jag höll mig där så långt det var möjligt. Det här var fösta gången jag sprang ute sadan viktnedgången och vilken skillnad det var, det kändes som att jag hade slängt bort 10 kg onödig packning. För första gången nånsin var det skönt att springa hela tiden, inte bara efteråt och det känns alldeles fantastiskt! I den eufori som följde efter löpturen tog jag tag i saken och anmälde mig till Stockholm halvmarathon. Nu finns det ingen återvändo, pepp pepp pepp!

Även födelsedagen igår blev en alldeles underbar liten dag. Det var ganska skönt faktiskt att inte ha kalaset på själva bemärkelsedagen, då var det ingen press på att man skulle baka och städa och så, allt sånt var ju redan avklarat. Jag vaknade tidigt av 8 pigga kattfötter som smög runt i sängen, jag passade på att ligga kvar i sängen länge och läsa bok med gnuttarna busandes och gosandes bredvid. Sen var det föllsedagsfrukost så det stod härliga till. Jag bjöd mig själv på yoghurt-pancakes med blåbär, hallon och vispad grädde, det var så vansinnigt gott så ni kan inte ana! Till det fick jag smaskigt kaffe (smaksatt kaffe med apelsin och choklad "Valencia" min favorit) och äppelmust. En dag som börjar så lyxigt kan ju inte bli annat än bra! Förmiddagen var fylld av söta sms och facebookhälsningar från nära och kära och pappa och lillasyster ringde och gratulerade mig så mycket. Strax före 11 traskade jag pigg i hågen iväg till gymmet för att gå på step, det hade jag verkligen sett fram emot att hinna göra så det kändes jättebra. passet gick strålande, jag snubblade inte en enda gång och det kändes som att jag kunde orka hur mycket som helst. Svettig, flåsig och på strålande humör kastade jag mig snabbt in i duschen för en rask tillfixning innan det var dags att traska hem till storasyster som lyckligtvis nog var ledig just denna dag. Systern och jag var båda sugna på att promenera i solskenet så vi tog apostlahästarna till boländerna och IKEA. Där spenderade vi sedan några timmar med att äta lunch och shoppa lite smått och gott. Jag fick förvaringslåda, klädrollers (eller heter det klädrollrar i plural?), plastpåsar, matlådor, glasburk, servetter och en påste gott och blandat i födelsedagspresent av mig själv, lyxigt värre va? Efter shoppingen satte semmelsuget in på allvar och vi bestämde att nästa destination skulle bli fågelsången (enligt uppsalatidningen har de nämligen stans bästa semlor). Petter (systerns man) kom och hämtade upp oss med bilen och släppte sedan av oss en bit från fågelsången, så fick vi en liten promenad men slapp gå igenom det ganska tråkiga och promenadovänliga bolands-området. Väl framme vid fågelsången insåg vi dock att vi inte var de enda semmelsugna gottegrisarna i stan, caféet var proppfullt. Vi tog oss därför vidare till Landings där vi smaskade i oss varsin utmärkt semla i sällskap av vännen Camilla som anslöt efter en stund. Efter semlan blev det full färd hemåt, jag stannade till på vägen och köpte mig en liten bukett rosa tulpaner, för det får man på sin födelsedag. De står nu i vardagsrummet och ser tjusiga ut. Hemma blev det ombyte, gnuttgos och några minuters bokslappande innan det var dags att bege sig till restaurangen där kvällens födelsedagsmiddag skulle ätas. Jag passade på att lyxa till det med en bussresa faktiskt, step-passet och promenaden till IKEA började ta ut sin rätt och de trötta benen var inte alls sugna på att traska på hala vägar i högklackade skor. Jag kom först (och alldeles för tidigt) till restaurangen och fick sitta en stund i baren och vänta. Matias var också lite tidig och sen kom Kalle och Anders strax därefter. Syster med make och mamma fick vi dock vänta på ett tag men då hade vi i alla fall fått sätta oss vid bordet. God mat åt vi och gott vin drack vi och jag hade det så trevligt må ni tro. Middagen avslutades med en himmelsk chokladfondant som serverades med vaniljglass, och jag rullade nästan därifrån, så mätt och belåten som jag var. Som sagt, en alldeles underbar liten föllsedag. Idag känner jag mig alldeles lagom gammal och jag tror att livet som 28-åring kan bli riktigt fint!

I söndags firade jag ofödelsedag, eller födelsedag i förskott om man så vill. Jag hade bakat i dagarna tre för att kunna bjuda på ett riktigt härligt dignande fikabord när gästerna kom. Fruktbröd med pålägg, frostingtoppade cupcakes, chokladsnittar och mandelskorpor trängdes med blåbärsfyllda småkakor och frukdekorerade tårtor (jag börjar nästan dreggla lite nu när jag tänker på det). Fikasällskapet anlände i små grupper från klockan ett och framåt och det var så trevligt! Jag hade tillåtit att TVn skulle få stå på eftersom det tydligen var mycket viktig skidåkning som måste ses, Mathias, Kalle och Anders satt med stora ögon klistrade på TVn mest hela tiden, men kastade några snabba getögon åt mitt håll när det var paketöppningsdags. Tre finfina gotlänningar hade pallrat sig ändå från storstaden för att förgylla mitt kalas, två av dem lyckade dessvärre sätta sig på en buss åt fel håll och fick en liten ofrivillig sightseeing av uppsala innan de trötta och en smula försenade ringde på min dörr. Tårtor och kakor gick åt och jag fick mycket beröm för mina bakkunskaper, som jag blygsamt tog emot med lätt blossande kinder.

Presenterna jag fick var alldeles fantastiskt fina, tack alla mina kära! Jag fick en underbar "jelly bean" glasskål i rosa och en väska av Mathias, en färgglad, flätad korg av uppsalagänget (Kalle, Anders och Elin), rice-köksredskap av familjen Bremer (Linnéa, Petter och Greta), ett armband med en svala på av Agnes och Frida, en enorm muffinsbok av Zofie och Freddo, en liten låda med fina små ting av Robert, och ett pajkit (pajform, kokbok, grytlapp och kökshandduk) av Christine. Massor av fina färgglada saker som passar perfekt i mitt hem. Jag blev så himla glad!

En alldeles perfekt söndag som avslutades med att jag slocknade i soffan kl halv tio, utmattad och jättenöjd.

Ett vansinnespass som jag provade på i lördags... Och som jag har fått lida för sedan dess. Kanske borde jag ha anat oråd när beskrivningen för passet innehöll orden "atletisk klass". Kanske borde jag ha vänt i dörren när jag insåg att alla de andra deltagarna såg väldigt atletiska ut. Kanske borde jag diskret ha smugit därifrån när ledaren förkunnade att man under inga omständigheter fick stå stilla någon gång under passet, den som inte joggade på stället hela tiden mellan blocken skulle få göra straffarmhävningar... Kanske borde jag ha helt öppet ha kutat ut genom dörren när jag fick höra att den trasiga spegeln på ena kortsidan var ett resultat av förra veckans pass. Gick jag därifrån, ånej, så klok var jag icke! Herreminje vilket pass, vi sprang, skuttade, hoppade, dansade, joggade, gjorde upphopp, tåhävde, hoppade på ett ben och alla andra svettiga övningar man kan komma på som riktigt bränner i låren. Jag var så färdig efter passet så att jag inte trodde att jag skulle kunna ta mig därifrån. Detsamma gällde faktiskt för de andra deltagarna också, jag var i alla fall inte den enda som var slutkörd. Men vilken endorfinkick sen hörrni! Under passets gång tänkte jag flera gånger att aldrig nånsin att jag gör om det här igen, det är tortyr! Nu några dagar senare är jag faktiskt lite sugen igen, träning gör att man blir lite knasig... Träningsvärken sen då? Jodå det ska ni veta, den lät inte vänta på sig. Redan samma kväll började det bli svårt att röra sig, nästa morgon var benen som förlamade. Sedan dess har jag haltat fram ynkligt ömkande. Idag försökte jag bota värken med ett vanligt hederligt step-pass, känns något bättre nu faktiskt. Men rumpträningsvärken är nog det värsta i den vägen jag någonsin varit med om. Vad man utsätter sig för ibland, inte klokt egentligen... men roligt!