Anna Zerpe

Så heter akademiska sjukhusets gym där vi som är anställda tränar alldeles gratis. Trots att jag har jobbat på ackis i nästan 2 år har jag masat mig dit först nu... skamligt ju... Hur som helst är det jättefint och trevligt och människor i alla typer och storlekar tränar där, vilket är skönt. Jag passade på att traska dit i tisdags innan kvällsjobbpasset och igår efter dagpasset. Lallade mest runt och provade på de olika styrketräningsmaskinerna i mitt eget lilla tempo. Konstaterade dock nöjt att jag inte var fullt så svag som jag trodde. Dessutom visade sig rodd-maskinen vara en riktigt rolig liten pryl, där spenderade jag 10 glada minuter som jag, utan att överdriva, kan säga känns idag. Så motivationen hittades till slut, nu gäller det bara att hålla kvar den. Ringde till mathias och berättade om min duktiga eftermiddag och han börjar förstå nu att hans uppgift är att uppmuntra och berömma. Jag gav honom alla detaljer om hur väldigt mycket vikt jag orkade ha på än den ena än den andra maskinen och han svarade vänligt att jag är vaaansinnigt stark och att han är oootroligt imponerad. Efter det samtalet kände jag mig ännu duktigare och mådde så bra så bra resten av kvällen!

Jaa jisses hörrni, nu är det ett nytt år! Jag tror 2010 kan bli ett riktigt bra år och ser fram emot att det ska sätta igång! Jag jobbar natt och myser omkring på avdelningen. På tolvslaget skålade jag och min kollega Åsa i lokavatten och tittade på fyrverkerierna. Mamma ringde och finaste Mathias. Nu är jag bara nöjd och glad och nyfiken på vad som komma skall. Nyårslöften är det dåligt med, jag och Åsa lovade varann att ha ett bra år där vi tar hand om oss själva och gör saker som vi mår bra av, det kändes som trevliga lagomlöften. Det jag ser fram emot mest på det nya året är helt klart att lilla storasysters bebis ska födas, och såklart att jag ska få fortsätta spendera tid med käraste Mathias. Nu tror jag minsann att det är dags för fruktsallad. Stora kramar och gott nytt år!!!

Jag är som vanligt sjukt dålig på att skriva men om ni vill se fina små bitar av den zerpska julen så föreslår jag att ni besöker storasysters blogg, linneazerpe.blogg.se, där finns allt! Stora julkramar och pussar från en vintervit ö!

Jag var på bio härom dagen med mathias och kompis björn, vi såg avatar. Jag verkligen älskade filmen och vill rekomendera den till alla. T o m mathias, som annars tycker att alla filmer jag gillar är dåliga, tyckte den var bra. Såatte se den!

Idag måste jag verkligen handla julklappar, har dragit på det alldeles för länge. Jag är dock medveten om att det kommer vara sjukt mycket folk på stan idag och att det kommer vara en vidrig trängsel... Däför har jag nu gått upp i arla morgonstund för att hinna bli klar och stå och hänga på låset när butikerna öppnar. Vi får väl se om jag lyckas hitta nåt bra...

God morgon alla! Klockan är sju och jag har redan hunnit med en lång halkig vinterpromenad. Frivilligt? Hm... nja... mer nödvändigt kanske. Valde igår kväll att ta bussen hem till mathias för att slippa cykla i den livsfarliga halkan. Då föll det sig så att jag imorse stod utan cykel när det var dags att fara hemåt och jag hade av någon anledning ingen som helst lust att leta rätt på nån lämplig buss. Jag var trevlig och snäll och följde gossen ända till busshållplatsen (alltså inte den busshållplats som jag hade kunnat åka ifrån utan den som hans åka-till-jobbet-långt-bort-åt-helvete-buss går ifrån) innan jag började mitt halkiga traskande mot hemmet. Det var ganska kallt med faktiskt oväntat skönt! Ungefär en timma tog det för de gamla fötterna att bära mig hem till värmen och gnuttarna, nu när jag har kommit inomhus känns det så bra så bra. Jag lär inte kunna springa nånting nu innan jag skaffar dubbar till skorna så jag antar att långa promenader är ett bra alternativ. Jag fick mig även en liten oplanerad promenad igårkväll faktiskt. Den bussen som jag tog ut till mathias visade sig inte alls stanna där jag trodde att den skulle göra det. Dessvärre upptäckte jag det lite sent... Bussen stannade till slut på en liten hållplats mitt i ingenstans och busschauffören vände sig om och tittade stint på mig. "Eeeeh, den här bussen går inte till årsta centrum va?" mumlade jag förläget. "Humpf, nej! Det är fyran som går dit" fnös chauffören (jag är ganska säker på att han i sin hjärna lade till" din dumma faan"). "Okej då vet jag! Tack ändå... eeh, hej!" Utbrast jag tillkämpat glättigt. Sedan följde några förvirrade minuter då jag med mitt obefintliga lokalsinne försökte komma fram till åt vilket håll jag skulle traska. En liten rar farbror med bra förmåga att beskriva vägen blev min räddning och jag kunde med raska steg bege mig mot målet (mathias och middagen). En kvart senare (efter några pulsningar genom snöhögar och väl avvärjda vurpor) nådde jag mitt mål. Med skamset blossande kinder berättade jag om mitt lilla misstag. Jaja, fram kommer man ju alltid, det tar bara lite längre tid för mig... Å andra sidan blir varje dag lite som ett äventyr när man saknar lokalsinne.

Jisses hörrni vad det snöar! Tittade just ut genom fönstret och konstaterade att det ligger alldeles tjockt med snö på parkeringen, så det blir till att pulsa hemåt idag. En ganska internsiv jobbnatt är snart till ända och det ska bli vansinnigt skönt att få gå hem och sova. Nu står fina kompis björn i köket och gör gröt till mig, till min stora glädje. Den ska avnjutas innan morgonsysslorna och stressen drar igång. Ha en fin dag i snön alla vakna!

Nu har jag invigt de nya löparkläderna som jag köpte i för tidig julklapp åt mig själv. Ett mycket bra köp kan jag konstatera! Jacka och byxor som håller vinden borta och släpper ut fukt, dessutom har jackan lite halvhög krage, så man kan klara sig utan svettig halsduk. Med en käck liten mössa, nya springskorna och fingervantar var outfiten komplett, jag kände mig alldeles lagomtempererad hela tiden. Sprang den vanliga rundan och det gick lättare än vanligt, allt blir ju roligare med fina kläder! Nu är jag lagom mosig och lite endorfinhög och ska belöna mig själv med en stor kopp kaffe, sen blir det middag hos storasyster åsså ett nattpass till.

Nu har jag jobbat en lång och lugn natt och plötsligt har det blivit luciadagen. Snart kommer dagpersonalen och jag har gjort mitt bästa för att skapa lussestämning här på avdelningen. Jag sitter iklädd patientskjorta (det närmaste jag kommer ett lucialinne) och beundrar mina små stämningshöjare: En stjärngossestrut av skrivarpapper och post-its, tärneglitter av plastfolie och sist men inte minst en luciakrona av moppludd (oanvänt), säkerhetsnålar, tubifast och urinodlingsrör (naturligtvis oerhört oanvända). Japp, man tager vad man haver och med lite skaparlust kan man skrapa ihop ett helt luciatåg om det kniper. Snart får jag gå hem och sussa, ha en trevlig lucia allihop!

Mathias kan försöka spela tuff och cool om han vill men jag såg minsann att han satt och höll handen med katten svante igår, en sån liten mjukis...

Det är vinter hörrni! Riktig vinter, med riktig vinterkyla. Sån där som nyper i näsan och kinderna, som får föräldrar att klä sina barn i så tjocka overaller att de knappt kan gå, som gör träden och gräsmattorna alldeles gnistriga, som får andningen att svida lite i näsan och gör fluffiga moln av utandningsluften, som ger en anledning att vira jättehalsduken 3 varv runt halsen och att ta på sig mössan som liknar ett bär. Sån vinter är det, äntligen!

Idag ska jag sy mig en räka, en fin en i rosa trikåtyg. Räkan ska sedan vara en del av en finfin maskeradkostym som ska användas på lördagens baklängessexa. Vänta bara, ni ska få se!

Japp, ännu en helg är till ända, känner mig inte ett dugg utvilad dessvärre... det är svårt att få någon riktig helgkänsla när man jobbar torsd natt, är ledig fredag men sover halva dagen, jobbar lördag kväll och är ledig på söndagen. Kroppen är trött och hjärnan är trött, jag vill verkligen inte ha måndag imorgon och kommer troligtvis hinna längta mig sjuk innan torsdag när jag kan träffa mathias igen, inte så himla nöjd just nu alltså...

Har dock haft en trevlig dag och kväll som jag inte kan klaga på. Först finfin lång promenad i höstsolen på förmiddagen (nu har jag sett allt årsta har att erbjuda), vila och bra bok i soffan medan gossen tittar fascinerat på roadracing, hemfärd och tv-slötittande (min digitalbox har kommit så nu har jag massor av kanaler!), gos med gnuttarna, kolla på grey´s anatomy och bonde söker fru på tv, åsså middag hos storasyster på kvällen. Vi hade hejdåmiddag för lillasyster ingrid och hennes fredrik nu när de ska dra till nya zeeland i ett par månader. Linnéa, Petter, mathias, Ingrid, fredrik och jag var det, vi åt hemlagad pizza så det stod härliga till åsså chokladpudding med banan, jumjum... Nu ska jag slappa i soffan med mina små gnuttar i knät, ha en fortsatt fin söndagkväll alla.

De senaste dagarna har bjudit på det märkligaste vädret på länge. Raskt växlande mellan mulet, snöslask och solsken. Helt omöjligt att klä sig rätt när man ska gå ut alltså... Jag lyckades iaf passa in en skön förmiddagspromenad mellan slaskanfallen. Gick i raskt tempo till stabbyskogen och så två varv runt elljusspåret i jätteskön, solig, nyp-i-kinderna-kyla. Det var bara de sista 100 m som jag fick värja mig från snöslask, det mulnade på i vansinnigt tempo och från ingenstans började det singla stora blöta flingor. Hem kom jag iaf varm i kropp och själ, med höstrosiga kinder och rinnande näsa. Nu ska duschas, ätas, kläs på och gås till jobbet.

Nu närmar sig Vietnamresan med stormsteg, mindre än en månad kvar! Igår var jag på vaccinationsbyrån och styrde upp en HepatitA-vaccination. De är ruggigt effektiva på det där stället, på mindre än 15 min hade jag parkerat cykeln, kommit in, tagit kölapp, blivit inropad, pratat med doktorn, fått en spruta, betalat och gått. Sprutan kändes inte alls vilket jag var mycket tacksam för, vill minnas att hepatitB-sprutorna gjorde skitont en lång stund efteråt nämligen... Nu ska jag bara dricka lite koleravaccin också några dagar före avfärd så är jag ungefär så skyddad man kan bli. Inte långt kvar nu, oooooh vad det ska bli roligt!

Nu drar jag på rephelg med glansbandet om en liten stund, det ska bli mycket skojigt! Jag kan ha missat att nämna det men jag har gått och bytt till piano istället för sång. det skedde en liten omplacering i bandet när 2 av oss sångare bytte till kompsektionen och gustav som spelar gitarr hoppade över till sång istället. Så nu är alla lite nya, nervösa och osäkra på stämmorna och det låter väl lite si och så på sina ställen... Hoppas på att sätta lite mer av mina stämmor nu under helgen, det är ju så sjukt roligt att spela piano! Jag bakade massor av stora goda kanel- och vaniljbullar igår också som jag ska fjäska in mig hos bandkamraterna med, brukar gå som smort. Dags att packa lilla övernattningsväskan, kramar till alla!

Nu var det sådär vansinnigt länge sen jag la in några bilder igen, bloggen blir så tråkig då... Därför bjuder jag på lite sommarbilder, blandat från norge och storulvån.


På väg till norge med mor och far


Makrillmiddag vid en liten rastplats


Rauland!


Fruktstund på fjället, pappas ferarri på ryggen


Första fjällvandringsdagen, jag och björn har just lämnat storulvåns fjällstation


Diska måste man


Uppe och springer på en fjälltopp i arla morgonstund


Heheheeeheee...