Anna Zerpe

Nu har jag just kommit hem efter att ha haft en spelning med Glandbandet i Konsert- och kongresshallen här i Uppsala (ni vet den där som det var så mycket snack om och som byggdes för inte alls så himla jättelänge sen), det gick väl sådär, jag tyckte iofs att jag satte mina sånginsatser bättre än förväntat efter några veckors tystnad (sångmässig sådan alltså, pratat har jag ju gjort hela tiden...) men allt kändes rätt segt och nästan ingen i publiken dansade vilket gjorde bandet ganska uttråkat. Vi körde alla låtar vi skulle i alla fall och på de låtar jag inte sjöng svängde jag runt på dansgolvet  (oftast ensam...), mest för att ha något att göra men även lite i ett försök att få saxofonsektionens djupt nerdragna mungipor att lyftas en smula, å det gick ju bra... Vice anföraren flyttade mungiporna såpass att han kunde räcka ut tungan åt mig innan han återgick till sin trumpna min, naaajs... Sen skulle det bäras lådor och instrument och fan och hans mormor och nu är jag trött och har trasiga strumpbyxor, så gick det med det... Det är så knepigt med det där bandet för ibland känns det bara sopigt å man tappar sugen och tycker inte alls att det känns värt det, åsså är man jättetrött på alla och tycker inte att man passar in... Men i nästa sekund är det så himla fint och roligt och man kommer på sig själv med att bara älska dom där gamla glansbandisarna. Så är det nu... kärlek liksom... Nä ni glada, nu är det dags för sömn. Har ju läkarbesök imorgon förmiddag, sen ska här bli julstämning. Nattinatt!