Anna Zerpe

Idag har jag vart på bio. med vem då? frågar ni. Med mig själv! svarar jag. Med dig själv?! säger ni. Jajjamen! säger jag. Vad skulle det vara för fel med det då? Jag har faktiskt insett det finfina med att gå på bio själv.1 Man behöver inte prata med någon eller förklara filmen för någon under tiden. 2 man behöver inte lyssna på någon som pratar eller få filmen förklarad för sig. 3 Man behöver inte skämmas när ens sällskap skrattar på fel ställen och 4 Man får ha sitt godis ifred! Finns fler bra grejer, men de här kom upp först. Har sett ett gäng filmer i mitt eget sällskap och har alldrig varit missnöjd med sällskapet so far. Idag såg jag iaf "Stardust", vilken kanonfilm! Se den se den se den! Jag satt och mös, hade som bäst gottat ner mig i biostolen med min i det närmaste perfekt ihopkomponerade godispåse väl tillgänglig i knät och allt var faktiskt gnska perfekt. Då anlände marodörerna... Dessa två unga damer i 20-årsåldern som trots att de struttar in när filmen redan hållit på en bra stund, promt ska ta sig in till platserna i mitten av raden bakom mig. det blir ett himla stökande, folk får resa sig och slänga sig ur vägen för dessa bastanta och ganska otrevliga donnor. Dessutom upptäcker donna nr1 att nååågon visst satt sig på deras platser vilket hon basunerar ut i salongen så att inte ens den mest lomhörde kan missa detta hemska fakta! Hon får den stackars tösen att byta plats och parkerar sig sedan förnöjt i stolen. Där trodde man att lugnet åter skulle få inträda, men ICKE! Då ska hon prata med sin kompis om vad filmen handlar om, sen kommer stora chipspåsen fram och det prasslas och knapras tills jag tror att öronen ska trilla av! Inte nog med detta, sen pillar den unga damen in sina tår under ryggstödet på min stol och sitter liksom och killar mig i ryggslutet. Jag är vid detta tillfälle otroligt nära att vända mig om och med vänlig röst säga "Ursäkta mig, om det inte är något problem för dig så kanske du vill ta ut dina tår ur min stjärt?.." Ångrar lite såhär i efterhand att jag inte gjorde det... Jag valde istället att snabbt banka till de förhatliga tårna med min knutna hand och då försvann de ganska snabbt.  Det enda av mina sinnen som än så länge är oretat efter detta lilla stjärtkliarproblem är mitt goda luktsinne... Då tar fanskapet av sig skorna...