Anna Zerpe

Igår på repet med bandet fick jag mig en rejäl uppsträckning av han som leder repetitionerna, nånting om att ifall man ska komma in och glänsa som sångerska på en spelning kan man fan inte stå med miken vid knäna, missa starten och svälja första frasen nånting nånting... Jag blev ganska ställd, lite chockad och nästan ledsen i ögat (mest av förvåning), mina öron blev snabbt pionröda och jag stammade fram en ursäkt samt höll lydigt miken vid munnen resten av repet...

Idag var det dags för uppläxning nummer två, på praktiken denna gång. En person som egentligen inte hade något med min placering att göra, hon tillhörde faktiskt en helt annan personalkategori än jag, läxade upp mig i vilka kläder som passar och vilka kläder som inte pasar på arbetsplatsen. Personen i fråga stövlade helt sonika fram till mig på fikarasten och sa att man på det här stället faktiskt brukar tänka på att inte ha så urringade kläder, det kan uppfattas som störande hos de gamla patienterna, vissa patienter kan även uppfatta det som en invit osv osv... Och där stod jag i min inte särskilt urringade klänning och undrade varför människan var så ivrig att idiotförklara mig?! Ser jag ut som att jag är korkad?? Jag hade ju för fasen inte träffat några patienter idag utan satt i möte med personal. När jag väl är på avdelningen har jag ju för bövelen sjukhuskläder på mig, vilket jag också muttrade lite missnöjt till personen. Efteråt stod jag där lite förvånad och mycket irriterad... Nedra människor det finns...