Anna Zerpe

Igår när jag gick till jobbet regnade det en del, inte jättemycket egentligen bara så att man blev lite blöt på byxbenen och i luggen som stack fram ur luvan. Sen slutade det att regna ungefär när jag var framme och så var det uppehåll nästan hela resten av dagen. Vid kvart i tio var det dags för mig att styra kosan hemåt, himlen var visserligen molntäckt men inte regnade det då inte. 10 sekunder senare var det som att himlen öppnade sig och vattnet forsade ner! Inom en halv minut var jag plaskblöt från topp till tå, luvan som jag hjälpligt hade krängt på mitt blöta huvud hjälpte föga då den redan efter några sekunder var drypande våt. Håret hängde i droppande testar i ansiktet och de tidigare ganska ljusa jeansen hade antagit en mörkblå färg. I vardera skon hade jag en liten kippande sjö. Vad göra? Naturligtvis var det enda raka att skratta lite åt sin egen otur, glädjas över att luften i alla fall var ganska ljum, dra av sig luvan och vända ansiktet mot regnvädret, sen återgå till den 20 minuter långa promenaden mot hemmet och torra kläder. Åter igen prisar jag min brist på fåfänga som tillåtit mig att gå osminkad till jobbet och därför befriat mig från ett smink-slabbigt ansikte mitt i allt det blöta.  Don´t know why, there´s no sun up in the sky, stormy weather...