Anna Zerpe

I Linköping blev jag noggrannt utfodrad med mat och fika nu och då och hela tiden. Kalle har fantastiskt fina och trevliga föräldrar. På dagarna var jag med Kalle på jobbet, så medan han höll i simskola för 2 miljarder små barn i olika åldrar, låg jag och lapade sol på stranden. Hjälpte faktiskt till och var assisterande simfröken vid några väl valda tillfällen. Förbaskat skönt hade jag det i alla fall, vädret var fint och vattnet var riktigt skönt. Barnen ställde sig mycket frågande till min närvaro första dagen, men redan dag två var jag en accepterad del av möblemanget. Titta så fint det var!



Kvällstid ägnade vi oss åt att äta ännu mer, promenera, lösa korsord (jag och kalles mamma), titta i gamla fotoalbum (heheheeheeeeee) skjuta potatiskanon (jag vet, vansinne! men sånt gör man på landet...) och vi ett tillfälle åka vattenskidor... eller för min del handlade det snarare om att ligga i vattnet och inte komma upp på skidorna alls... Men det var säkert roligt att titta på... för de andra...



Japp, det var väl en ganska kort men underhållande sammanfattning av resan. Tilläggas ska väl kanske att jag inte sov särskilt mycket de tre nätterna jag var där, har nämligen väldigt svårt att sova i samma rum som andra som jag inte är van att sova med. Eftersom jag och kalle delade rum blev min sömn lite rubbad. Detta ledde till att jag i det närmaste drev min käre vän till vansinne... Eftersom jag inte kunde sova ansåg jag att nätterna kunde användas till att prata, det tyckte inte kalle... Mornarna då jag vaknade jättetidigt tyckte jag också att man kunde passa på att prata med varandra, det tyckte inte kalle... De här sömnklena nätterna är nog bidragande orsak till den mosighet som nu besitter min kropp.