Hm...

Ni vet den där känslan man få ibland av att allt känns så himla bra att det snart måste gå åt helvete... Så dyker katastrofen upp och man blir inte ett dugg förvånad, men lik förbannat blir man så himla irriterad å lite ledsen. Sen vet man att när det väl börjat gå snett är det bara en tidsfråga innan det börjar gå käpprätt. Å då börjar man tänka för mycket... Då går det definitivt åt skogen... Japp... Varför kan det inte bara vara enkelt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0