Jag har krympt...
Ja alltså, inte på längden, sådär som gamla gör utan på bredden... eller tjocken... Har väl märkt att kläderna sitter lite lösare kanske, å nu tyckte mamman att jag hade blivit mycket mindre. Så jag tog och vägde mig och mycket riktigt, det saknades några kilon. Så jag passade på att prova ett par byxor som jag egntligen inte kan ha (har fått dem av lillasyster och knappt använt dem) och voila! De är lagom nu... Galet ju! det är alltså det här som händer när man börjar jobba, man springer som en tok, glömmer bort att äta, dricker galna mängder kaffe, sover för lite, är konstant stressad, tappar matlusten och krymper. (Eller matlustförlusten hade kanske nån annan orsak än jobbet förresten) Så är det nog, skulle tro att jag snart är tillbaka i matchvikt igen, när en del av stressen lagt sig lite. Nu tittar solen fram, ska nog ta en promenad.
Kommentarer
Trackback