Anna Zerpe

När jag gick i gymnasiet gick den mesta fritiden ut på att fika (ungefär som nu alltså). I timtal satt vi på Visbys olika caféer, jag och klasskompisarna, och pratade om livets alla vändningar, problem och glädjeämnen. Inte sällan gick man till nåt fik för att äta lunch, sen gick några tappra själar (t ex jag själv) till skolan och eftermiddagens lektioner för att några timmar senare återvända till caféet och de väntande vännerna. Inte sällan satt de i exakt samma position, snålt sugandes på samma té- eller kaffekopp. Vet ni att man kan få ut 8 koppar té på en tésil? Jodå, jag har provat, kan inte påstå att den sista koppen smakade så mycket men vem bryr sig väl om sånt när man är fattig student?.. Under eftermiddagarna försvann ofta nån för att ha spellektion, körövning eller liknande (musikesteter ni vet) och resten satt kvar och fikade tålmodigt tills alla koppar var tömda och serveringspersonalen vänligt men lite uppgivet bad oss att gå hem. Så fortsatte det, i 3 år... Visst är det härligt?