Anna Zerpe

Igår hade jag slutbedömning med min student, min första. Hade aldrig anat att jag skulle bli så vansinnigt nervös. När det var dags att skriva utvärdering satt jag med blossande röda öron och skrivkramp. Ville ju skriva massor av bra saker på de ynkliga raderna som fanns till förfogande. Till slut lyckades jag i alla fall få ur mig något som inte lät så klyschigt och som i alla fall någolunda beskrev den insats duktiga duktiga studenten har gjort. Efter slutbedömningen blev vi lite vemodiga båda två, det kommer bli så himla tomt nu när jag inte har nån liten rar människa i hasorna hela tiden. Kommer sakna... Tack Cajsa för ett gäng jätteroliga veckor! (Hoppas jag inte har lärt dig för mycket dumheter...)