Ojdå
Jisses vad tiden har gått fort... Imorgon ska jag skriva ett blogginlägg, tänker jag varenda dag och plötsligt har det gått en månad sen sist. Så, vad har hänt då?
Jo! Vi åkte till thailand, jag och pojkvännen. Resan dit började med en smärre panikattack från min sida, andningsproblem och hjärtklappning i bilen på vägen till arlanda. Mathias var dessutom jätteförkyld så under sista delen av flygresan smällde det till i ena örat och han blev halvdöv. Bra start på resan inte sant...
Väl framme var allt kanon, (förutom mathias öra då som höll sig dövt i ett par dagar) det var varmt och skönt och hotellet var finfint. Vi solade, badade, shoppade, läste böcker och åt god mat. Tre dagar passade vi på att hyra en liten moppe som vi puttrade runt på. Vips så hade två veckor gått utan några större missöden och det var dags att åka hem. Planet var dessvärre försenat och vi fick sitta några timmar på flygplatsen. Flygresan gick i alla fall bra fast var lite jobbig eftersom jag hade ett barn som satt och sparkade på mitt ryggstöd hela tiden (hm, man kan ju tycka att föräldrarna ska säga till barnet, men icke!). Vi kom fram till arlanda sent och bagaget tog sjukt lång tid på sig att komma fram. Så bar det av till hemmet och jag fick äntligen se mina fina gnuttar igen. Det var lite svårt att sova med de 6 timmarnas tidsskillnad som bodde i kroppen. Dessutom var det jättekonstigt att plötsligt vara ensam igen. I två veckor hade jag ju haft mathias på armlängds avstånd nästan hela tiden och nu blev jag alldeles själv, inte så roligt...
Sen fortsatte vardagen som vanligt. Jobbjobbjobb och lite ledigt ibland. Tillbringar så mycket tid jag hinner med lilla fina systerdottern greta och nu har jag varit barnvakt ett par gånger också så att systern kan åka till stallet och gå till tandläkaren.
Så blev det påskhelg och det firade jag med att komplettera min MC-utrustning, en fin blå hjälm har jag nu i min ägo (och en massa andra bra saker). Så blev det då äntligen dags att åka en tur. Mycket exalterad och lite livrädd kravlade jag mig mödosamt upp bakom mathias och klamrade mig fast för glatta livet. Det var ju så roligt att åka! Jag pep små förtjusta skrik i min hjälm mest hela tiden, hihihi! Sen var det påskafton och vi åt påskmiddag med kalle och elin, massor av god mat hade de lagat och vi hade så trevligt. Middagen avslutades med godis och alfapet. Jag var sämst som vanligt men alla andra fuskade så jag var ändå bäst på mitt sätt.
Så satte jag igång att jogga igen, det fanns liksom inga ursäkter nu när snön hade försvunnit. Det har varit sjukt jobbigt alla gånger och jag kommer hem sur och besviken varje gång. Menmen, bara att kämpa på det kan ju bara bli bättre.
Förra måndagen åkte jag med mamman och pappan till stockholm för att titta på en föreställning som lillebror spelade i. Joel var som vanligt duktig och imponerade stort med sina sånginsatser. Sen blev det middag med föräldrarna innan det var dags att dra sig mot uppsala igen. Tåget jag tänkte åka med var dessvärre inställt på grund av trasigt lok (eller nåt sånt) så jag fick sitta 1 tim på centralen och uggla. Nästa tåg var naturligtvis överfullt så folk stod i det närmaste uppepå varann. Jag kom hem till slut i alla fall, tack å lov för det.
Så var det ett födelsedagskalas på onsdagen därefter, kompisarna Pia och Sara fyller år på samma dag och firade med smaskigt fika. Flera av mina finaste vänner var där och vi hade så trevligt. Jag gick runt med gret-ungen på armen mest hela tiden så att hennes mor kunde vara lite social och fika ifred.
Idag är det tisdag och jag är alldeles ledig, har jobbat nätter hela helgen nämligen. På schemat idag står boka tvättid, handla, städa lite och träffa mathias. kan nog bli en ganska bra dag tror jag!
