Anna Zerpe

Första gången bakom ratten! Vilken grej va?! Jag har nog aldrig varit så nervös som idag när jag darrande satte mig i förarsätet. Vi lyckades hitta en lämplig ganska tom parkering att börja öva på. Bara att ställa in sätet tog sin lilla tid med mina nervös-fummel-fingrar. Dukiga Mathias var mycket noggrann och lät mig titta under motorhuven innan jag fick köra, så står det ju i handledarboken att man ska göra. Efter säkerhetskontroller och intställning av säte och speglar var det dags att få bilfan att röra sig också, jag var skräckslagen! Vi tog det i små, små pyttesteg och jag fick börja med att köra 3 m framåt, stanna, andas, reflektera, och så backa tillbaka 2 meter. Fram och tillbaka blev det ett gäng gånger och efter ett tag började den stackars bilen röra sig riktigt mjukt både vid start och inbromsning. Ett motorstopp fick jag, jag glömde liksom bort kopplingspedalen när jag skulle bromsa in efter första backningen, men ett kan man väl få få utan att skämmas såhär första gången? Efter en stund kände jag mig redo att ta ett varv runt parkeringen också, det gick långsamt och lite vingligt men ganska behagligt ändå. Efter två väl genomförda varv fick jag lite blodad tand och skräcken släppte, nervösskakningarna byttes ut mot förväntansfullfniss och glädjepip. På tredje varvet fick jag även möjlighet att växla upp till tvåan(!), jag vet wow. Så avslutade vi övningen med att backa i en cirkel och bromsa in mjukt och fint och sen tycket jag att det fick räcka för den här gången. Man ska nog sluta när det känns bra tror jag för att ha en bra känsla inför nästa tillfälle. Underbara Mathias var en riktig klippa, han var så lugn och fin och hade tålamod med mig när jag nervösbabblade mig igenom de första momenten. Han höll med mig om att det gick riktigt bra och vi var båda nöjda och belåtna. Nu är jag jättepepp inför nästa gång, det verkar ju faktiskt vara sant det där som alla säger, att det är kul att köra bil.