Anna Zerpe

ica-historien var det ja.

Jo, för några dagar sedan gick jag in på ica på vägen hem från jobbet. Skulle egentligen inte göa någon särskilt avancerad shopping utan mest köpa lite ingredienser till en planerad middag. Jag tog mig runt i affären i maklig takt och valde noga bland varorna, till slut var min korg ganska välfylld och jag gick till kassan och började langa upp varorna på bandet. Så, när alla varor ligger nogrant utplacerade på bandet, kassörskan börjar slå in dem och en liten kö börjar bildas bakom mig fick jag plötsligt en isklump i magen. "Iiik, jag tog ju ur kortet ur plånboken när jag var och handlade lunch på jobbet... Lade jag nånsin tillbaka det?!" Pulsen ökade till det dubbla när jag panikslaget rotade runt i väskan. Plånboken innehöll naturligtvis inget bankkort och kontanterna lyste med sin frånvaro. Så det enda som fanns att göra var att be tusen gånger om ursäkt till den trevliga kassörskan och med blossande kinder packa ner alla varorna i korgen igen. Sedan följde skammens promenad runt i butiken för att lägga tillbaka allting på sin rätta plats... Det var en otroligt irriterande eftermiddag och inte så lite pinsam. Tackar dock min lyckliga stjärna för att det inte var fredag eftermiddag, vilket hade inneburit en sjukt lång kö som hade sett och suckat över min fåniga miss... Japp, det var ica-historien det.