Anna Zerpe

Greta var på besök hos mig imorse, jag skulle barnvakta medan barnets mor var i stallet och fodrade hästarna. I början gick det hur smidigt som helst, liten Gretunge log och skrattade och vi hade det så mysigt. Så sakteliga började dock de små mungiporna dras nedåt. Första gråtattacken kunde avstyras med en liten flaska mjölkersättning, då var bebin nöjd i ungefär 2 minuter, sen blev det ilsket... Ojojoj vad det blev ilsket. Greta skrek som en tok och var pionröd om sina små kinder, hur jag än vaggade, vyssade, dansade, sjöng och gullade grät hon så att tårarna sprutade. Greta var argare än picadorerna, banderilljärerna och matadoren tillsammans! Jag höll det lilla ilskeknytet mot axeln och studsade upp och ner medan jag sjöng alla visor jag kunde komma på. Nånstans i mitten av "sov du lilla videung" mattades ilskagråten av en smula och något senare ersattes de förtvivlade skriken av långa snyftningar. I rädsla för att uppröra den vilda bebin igen fortsatte jag guppa omkring i lägenheten ständigt sjungande och förstå min lättnad när Greta till slut somnade dregglandes på min axel. Snyftningarna fortsatte även i sömnen men hon sov. Till slut kunde jag lägga ner henne på sängen och vila mina mjölksyrefyllda armar. När Linnéa kom för att hämta bebin sov hon fortfarande gott men efter att ha placerats fint i sin bilstol kostade hon till och med på sig ett litet skratt och några stora leenden innan de åkte hem. Det är jättemysigt att vara barnvakt men det går inte att komma ifrån att man blir lite utmattad.

Idag är en ledig dag och snart får jag besök, det ska fikas på balkongen och så småningom ska jag tvätta också. Till kvällen blir det träning, då ska det finputsat på teknikerna inför graderingen på lördag.