Anna Zerpe

Jaa ni äntligen har jag lyckats hinna med en övningskörning igen. Det blev en lång tid emellan så i lördags när det var dags att sätta sig bakom ratten igen var jag riktigt nervös. Jag övertygade mathias om att jag minsann måste få köra runt på parkeringen igen utan bilar och andra otäckheter som kan distrahera så dit åkte vi. Någon runda senare tyckte jag dock att parkeringen kändes lite tråkig och vi bestämde oss för att ge oss ut på den lilla (nästan bilfria) vägen där vi brukar träna växling. Även den biten gick utan några större missöden och 2 rundor senare tyckte jag att det nog faktiskt var dags att ge sig ut i den riktiga världen, fast helst en del av världen där det inte finns så mycket bilar... max tre... Genom boländerna for vi och en, två, tre rondeller tror jag att vi passrade utan panik eller dödsångest. Flera trafikljus kom i min väg men de flesta av de var snälla och gröna och jag kunde även där få passera med liv och humör i behåll. Vi körde på breda vägar, smala vägar, snabba vägar och långsamma vägar och skräcken lättade lite för varje minut.Resans största katastrof var ett motorstopp vid ett trafikljus just som vi hade en polisbil bakom, det var mycket nervöst... Jag satt som bäst och försökte klura ut ett ställe där vi skulle kunna stanna för att byta plats för hemfärden när jag upptäckte att vi nästan var framme. Lätt panikslagen försökte jag förklara att jag faktiskt inte skulle klara insvängen från fyrislundsgatan till huset, där kör ju massor av bilar och jättefort. Mathias sa övertygat att det kunde jag visst och dessutom hade jag inget val för nu var vi ju på fyrislundsgatan. med ögon stora som tefat och hastig ytandning lyckades jag faktiskt manövrera bilen ända in på parkeringen, där jag dock vägrade försöka parkera, det fanns ju bilar i vägen. Gladpirr och lyckorus härjade sedan större delen av förmiddagen och Mathias var mycket nöjd och generös med beröm. Lite bassning fick jag för att jag glömde titta över axeln när jag bytte körfält och jag lovade dyrt och heligt att bättra mig nästa gång. Det känns bra det här även om jag vet att jag har en lång lång väg kvar att gå.