Tjejmilsdagen
Jag vaknade tidigt, tidigt på morgonen med ett lätt nervöspirr i magen. Gjorde några tappra försök att somna om men förstod ganska snabbt att det var lönlöst, så det var bara att pallra sig upp. Stoppade i mig en rejäl frukost som skulle hålla ångan uppe hela dagen, gröt, ägg, juice och kaffe. I väskan packade jag ner skinksmörgås och vatten för att kunna fylla på lite när jag kom fram. Så bar det av till tågstationen där jag möttes upp av Mathias. Hela tåget var fullt av springklädda, förväntansfulla tjejer. Framme i stockholm valde vi att traska till gärdet eftersom vi hade väldigt gott om tid. Vi gick i lagom rask takt och stannad till för att köpa frukt på vägen. När vi kom fram till gärdet satte nervöspirret igång på riktigt, det var sjukt mycket folk. 28 000 tjejer var det tydligen som sprang. Vi slog oss ner på en liten gräskulle och åt medhavda smörgåsar och bananer medan vi tittade på folk. 
Med en del möda och stort besvär lyckades jag till slut fästa min nummerlapp och var så redo för själva springandet.
Sen gick jag pch placerade mig i min startgrupp, jag valde nr 4 och där stod jag sedan och värmde upp och småpratade med folk omkring. Så närmade sig starten, min grupp startade ca 30 min efter den första gruppen så man hade en del tid på sig att stressa upp sig en smula. Starten gick bra, jag hittade ganska snabbt ett tempo som kändes bra att springa i och de första kilometrarna gick riktigt lätt. sen blev det bara värre... Vid 6 km var jag redo att lägga mig och svimma på marken och när det nedrans 7 km-skylten aldrig dök upp var jag lite gråtknäckt. Så småningom kom dock skylten som nisade 8 km och då var det ju bara att köra på, man kan ju inte ge sig när det bara är 2 km kvar. Sista biten var en plåga, trots peppande publik, hurtiga DJs och glada tillrop var jag så trött i benen så jag trodde att de skulle ramla av. Fram till målet kom jag dock, på tiden 1. 06. 03. Mathias stod vid målet och förskte ta kort, om man tittar noga ser man mig nånstans i mitten av bilden. 
Väl framme var jag trött, illamående, gråtknäckt, knäsvag och jättestolt, jag klarade det utan att behöva ta några gångpauser! Sen bjöds man på ostkaka, banan och smoothie. Jag mötte upp Elin, Lisa, Stina, Hanna och Mårten vid bokstaven O. En stund senare dök även mathias upp när han lyckats tränga sig igenom folkmassan. En liten stund hann vi sitta och vila på marken innan det bar av mot stationen och klockan-tio-över-tre-tåget. Även denna gång valde vi att gå och vi gick snabbt, ajajaj för trötta ben. vi hann fram till stationen i god tid men han inte köpa biljetter på perongen eftersom köerna var jättelånga och biljettmaskinerna inte fungerade som de skulle. Vi tog oss ombord i vagnen längst bort buttert inställda på att få betala en massa extra för att köpa biljetter på tåget. Turligt nog behövde vi inte betala något extra, konduktören sa att det ju inte var vårt fel att biljettautomaterna var trasiga och det hade han ju rätt iså vi tackade och tog emot. Så bar det av hemåt och jag cyklade långsamt hem från stationen med mina trötta, ömmande muskler. På det hela taget en mycket trevlig och rolig dag!
Jag älskar:
* Mathias, som tappert kämpade sig igenom folkmassan för att ta kort
* Vätskekontroller
* Mina nya springbyxor som höll mig alldeles lagom sval
* Oljefatbandet som spelade Michael Jackson-låtar för att liva upp loppet (Thriller på oljefat är underbart!)
